Män tar inte ansvar för sitt liv

Våra domstolar har hamnat i ett dilemma. Hur ska de se på sexbrott där gärningsmannen påstår att han begått handlingen i sömnen?
Som vanligt koncentreras fokus på hur mannen upplevt det hela. Stackarn visste ju inte vad han gjorde. Flera män som påstått sig ha sovit under akten har blivit frikända.
Men handlingen har ju trots allt ägt rum och kvinnan är ju faktiskt våldtagen. De som frikänts har hävdat att de gått i sömnen som barn.
Som vanligt blir det kvinnans ansvar att fråga varje man hon delar sovrum med om han gått i sömnen som barn för att kunna bestämma om hon vill sova där eller inte.
Män, dock inte alla är det väl bäst man understryker, tar sällan ansvar för sin sexualitet. Det är kvinnan som har med sig kondomer i handväskan om hon går ut för att ha trevligt. Det är männen som känner sig lurade om en kvinna blir med barn som hon vill behålla. Men om han inte vill ha barn (eller är rädd att bli smittad av något) är det väl lika mycket hans skyldighet att ta ansvar för sitt liv och skydda sig.
Dessvärre verkar alltför många män tänka med underlivet, också i sömnen.