Demokrati under press

Såg ett föredrag på SVT Forum med opinionsanalytikern Sören Holmberg som berättade om internationella mätningar gällande demokrati. Sverige låg i topp när det gällde hur viktigt människor tycker det är att leva i en demokrati, men trenden är något vikande under en 30-årsperiod. 

Valdeltagandet sjunker i alla länder, också i Sverige. Det låg på topp på 70-talet i Sverige (1976) och andra europeiska länder. Förtroendet för parlamenten har också minskat över tid. I Sverige har det dock ökat något igen.

Mest nedslående är resultaten i de länder som brukar kallas nya tillväxtländer: Indien, Kina, Sydafrika och Brasilien. Där går resultaten märkbart ner på alla de ovanstående parametrarna. Det är fortfarande majoriteter som tycker det är viktigt att leva i en demokrati, men den minskar.

Vad beror det här på då? Jag tror att det, förstås, har med samhällsutvecklingen att göra. Enskilda länder har mycket mindre handlingsutrymme idag än för 30 år sedan. Ekonomierna är alltmer beroende av varandra. Parlamenten i de olika länderna kan allt mindre styra över valutautveckling m m. Och för många i de tidigare fattiga länderna, upplever många att demokratin inte har medfört särskilt stor förbättring. Besvikelsen är störst i Sydafrika.

Dessutom ökar klyftorna överallt. Det får många att resignera, inte minst de drabbade, men också de som det går bra för. Man upplever att det som enskild individ blir allt svårare att påverka utvecklingen och ägnar sig åt sin egen värld på facebook etc. Det är ingen tillfällighet att valdeltagandet var på topp på 70-talet, peaken för välfärdssamhällena.

Många ser också auktoritära lösningar som alternativ. Där det finns syndabockar och svartvita världsbilder. Holmberg visade att främlingsfientliga partier gått fram i många europeiska länder. Sverige kom på fjärde plats i procentenheter för hur mycket främlingsfientliga partier ökat i det senaste valet. Glädjande nog har stödet sjunkit för sådana partier när de kommit i regeringsställning (Norge och Nederländerna). 

Man kan ändå se att i de tider vi nu befinner oss i, är demokratin inte lika självklar som för 30 år sedan. Det är något att verkligen ta på allvar. Demokratin måste alltid erövras och utvecklas på nytt.

EU-parlamentariker vill ge antibiotika till friska djur

Idag finns en artikel i DN om att vissa EU-parlamentariker förbereder ett förslag om att underlätta antibiotikaanvändning i djurfoder i förebyggande syfte, dvs att djuren inte är sjuka.
Suck, jag trodde vi var förbi detta och att EU faktiskt insett att antibiotika i djurfoder hotar inte bara friska djur utan också oss människor med antibiotikaresistens. Men icke.
Nu måste motståndarna mot antibiotika i djurfoder upp på barrikaderna igen. Folk verkar ha glömt vad som kan ske om djuren får äta sådant de inte ska. Galna ko-sjukan t ex. Som slog till i slutet på 90-talet (var det väl) och orsakade Crohns sjukdom hos en del människor. Då hade man gett kor mjöl med slaktavfall.
Visst ska sjuka djur få antibiotika, men då ska t ex kor inte mjölkas eller slaktas under den perioden. Annars kanske vi står där igen och klarar inte enkla lunginflammationer.

Löfven har sålt ut S-politiken

Nu är väl Löfven glad. Han har fått sitt samarbete över blockgränsen. Men vad har det kostat? Socialdemokratisk politik skulle jag vilja säga. Moderaterna m fl borgerliga, har fått igenom flera av sina hjärtefrågor. Främst då det skändliga tillfälliga uppehållstillstånd, som inte löser någonting, varken i stunden eller senare, tvärtom. Dessutom utvidgade rut-tjänster, där vi skattebetalare ska betala för att hålla vissa branscher under armarna. Istället för att öka resurserna i den välfärd som går på knäna, ska vi gynna att folk kan få hjälp med att klippa gräsmattan.
Att låta flyktingar arbeta utan kollektivavtal är en annan vansinnighet. Det gör ju redan alltför många som lurats hit på s k arbetskraftsinvandringskontrakt. Det enda detta lägger grunden till är en låglöneklass á la USA. Det finns ju faktiskt ett skäl till att vi har minimilöner, nämligen att människor ska klara kostnadsläget i vårt land utan att gå under. Framför allt boendet är ju extremt dyrt och en del lägger redan nästan hela sin inkomst på det (och ändå tror borgarna att marknadshyror ska lösa bostadskrisen. Ja, med resultatet att en hel del människor blir hemlösa eller måste leva på bidrag, vilket ju inte borgarna gillar, åtminstone inte om de går till enskilda individer och inte till företag).
Så med denna uppgörelse har Löfven sålt ut viktiga delar i den politik många trott att sossarna stod för. Tänk så fel de hade.

Tillfälliga uppehållstillstånd fel svar på problemen

Det gläder mig att vänsterpartiet inte ställde sig bakom de övriga partiernas överenskommelse om hur flyktingfrågan ska hanteras, där tillfälliga uppehållstillstånd var ett av huvudnumren. Tillfälliga uppehållstillstånd är ju så kontraproduktivt. Hur ska människor som inte vet om de får stanna här, vara intresserade av att lära sig svenska, rota sig här. Det blir ju en fortsatt väntan på besked i åratal. För att inte tala om den ökade byråkrati som detta kommer att medföra i form av nya bedömningar.
Dessutom är det ju inte uppehållstillstånden som är den kritiska frågan. Det är ju hanteringen av dem som kommer nu, var de ska bo i väntan på besked, hur snabbt myndigheterna kan arbeta med asylansökningar etc, Det är logistiska och arbetsmarknadsproblem och handlar inte om ifall människor ska få stanna permanent eller inte.
Det är detta vi måste klara och jag är rädd att vi inte gör det om inte ovanstående problem löses.

Klarar vi dagens flyktingsituation?

Nu börjar flyktingsituationen bli alltmer ohållbar. Det är en sak att vilja, en annan att kunna. Än kanske vi inte har nått gränsen för ett värdigt flyktingmottagande, men man kan inte förvänta sig att kommuner som tidigare kanske tagit emot ett tjugotal ensamkommande flyktingbarn under ett år, plötsligt ska kunna ta emot 50 om dagen på ett rimligt sätt.
Det civila samhället behövs mer än någonsin, men det är också viktigt att det blir tydligt vilken roll det ska spela i förhållande till myndigheterna. Det får inte bli så att motsättningar skapas, utan de måste komplettera varandra.
Men när vi är nere på tältlägersnivå, börjar det ändå kännas som att "kan vi verkligen klara den här anstormningen"? EU måste börja fungera som en solidarisk enhet, varför ska vi annars vara med.
Det är viktigt att skilja på denna känsla av att "klarar vi av det här" och SDs propaganda. SD bryr sig inte om svårigheterna med att ta emot så här många på en gång eller varför de här människorna flyr. Deras utgångspunkt är att Sverige upphör att vara "svenskt" med invandring. Det är en åsikt med rötter i nazismen.
Låt oss hoppas att regeringen kan komma överens med övriga partier om hur denna svåra situation ska hanteras, utan att hamna i SD-träsket.

I skuggan av budgetförslagen

Oppositionen har presenterat sina skuggbudgetar. Man tror inte sina ögon - fast egentligen borde man ju inte bli förvånad - för det enda som kommer ur de fyra allianspartiernas munnar i olika tonarter är skattesänkningar, skattesänkningar, skattesänkningar.
Inte en ny tanke har presenterats. Man hävdar fortfarande att skattesänkningar skapar jobb - trots att åtta år med den politiken inte har rubbat arbetslöshetssiffrorna det minsta. Däremot håller den offentliga sektorn på att falla samman efter 140 miljarder undandragna skattemedel.
Det är obegripligt hur oppositionen fortfarande kan hålla fast vid precis samma politik som röstades bort i valet, just för att människor äntligen börjat inse att skatterna faktiskt användes till någonting tidigare.
Det enda som kan rycka upp landet är investeringar i allt som behöver underhållas, i ny energisnål, hållbar teknik och en satsning på fler människor i den offentliga sektorn (med fasta jobb).
Detta har upprepats till leda, men den nuvarande regeringen vågar inte riktigt ta steget. Och då är risken att vi i nästa val står med ett SD som många tror är enda alternativet. Och ju otydligare både regering och opposition är, desto trovärdigare tycker många att SD är, med sin svartvita världsbild. Är det så vi vill ha det?

Amerikansk shopping

Jag går in på Walmart i någon stat i USA. Jag tar en kundvagn och lägger i ägg, ost, bananer, några äpplen och...men titta där! Ett extraerbjudande: "Köp ett Mausergevär och få fem askar ammunition samtidigt!" Ett sånt erbjudande går ju inte att motstå. Mausern hamnar i kundvagnen. Jag går vidare sen jag läst uppmaningen: Får ej öppnas innan du passerat kassan!"
Detta kanske är något överdrivet, men det är lite så det verkar gå till när vilken stolle som helst kan köpa på sig ett helt lager vapen, som nu den här senaste galningen som sköt ihjäl ett antal elever på ett college i Oregon.
Vad är det för land där kongressen består av ett antal rika gubbar (mest) som vägrar skydda sina medborgare med vettiga vapenlagar som förhindrar den här typen av brott? Presidenten verkar helt maktlös i de här frågorna och vågar/vill inte lägga in sitt veto. Eller så går det inte för att det står inskrivet i konstitutionen om amerikaners rätt att bära vapen och konstitutionen är ju av gud given, så den har samma status som bibeln för somliga.
Man kan inte ha respekt för ett sådant land