Läste ett debattinlägg i Aftonbladet av en polis som berättade om sitt hittills tioåriga yrkesliv och vad hon gör/gjort som polis. Allt från trafikövervakning till utryckningar i samband med mord, självmord, misshandel, andra typer av dödsfall, spädbarn som inte setts efter, droger och alkohol. Hon har fått utstå alla sorters spott och spe av våldsamma och hatiska människor.
För det här yrket är grundlönen 21 300/mån och en vanlig polis tjänar sällan mer än 25 000. Här kan vi tillägga att lönerna i vården är ungefär desamma. Dvs att de som sköter de tuffaste och sköraste uppgifterna i vårt samhälle, har bland de lägsta lönerna.
Detta är ju helt oacceptabelt. Jag som varit statligt anställd och suttit på min kontorsstol stor del av tiden, har aldrig tjänat så lite efter några års yrkeserfarenhet. Inte för att det jag gjort varit meningslöst, men i fysisk ansträngning och psykologisk förmåga står det sig slätt.
En vanlig polis/sjuksköterska borde i alla fall ha samma löneläge som t ex ekonomer i statlig/kommunal förvaltning med samma yrkeserfarenhet inom sitt område.
Lönen är ju dessvärre det vi har som belöningssystem och sen individuell lönesättning infördes i många organisationer har det blivit etter värre. Godtycket firar triumfer. Anställda tystas och kritik ger inga extra lönepoäng. Men att ge poliser och vårdpersonal löner i nivå med andra kommun- och statligt anställda är en solidaritetsfråga. Facken borde fundera inbördes på detta för att inte tala om arbetsgivarna.
Vill man ha bra vård och en bra fungerande poliskår borde det kosta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar