Gammal kärnkraft rostar

Vattenfalls tyska kärnavfallstunnor rostar. En nyhet man bara väntat på. Överallt i världen samlas kärnavfall från den s k "rena" kärnkraften. Men ingenstans har man kunnat hitta ett riktigt säkert slutförvar. Hur självdestruktiv kan människan bli?
Och var ligger mellanlagren från den svenska kärnkraften? Vi har ju skeppat en hel del till andra länder (som om det skulle hjälpa i det långa loppet). Och resten finns i kopparbehållare i bergrum, men man har ju redan konstaterat att detta inte är helt säkert.
Och Fukushima läcker igen. "Det rinner inte ut i havet", försöker kärnkraftsledningen lugna. Det låter nästan ännu värre. Vart rinner det då? Ner i grundvattnet?
Skulle man lyckas stänga alla världens kärnkraftverk kommer vi ändå att dras med avfallsproblematiken i en evighet. Och så långt kan inte människor tänka. Men man skulle ju ändå kunna tycka att man ska tänka längre än näsan räcker.

"Den som inte arbetar ska heller inte äta"

Fler pensionärer än någonsin lever på fattigdomsstrecket berättar AB. 2011 var de 240 000, 2012 205 000. Denna utveckling kan direkt hänföras till alliansens inträde på arenan. 2006 låg antalet fattigpensionärer på 145 000, året därpå var de uppe i 215 000.
Ett direkt resultat av alliansens klassiska devis: Den som inte arbetar ska inte heller äta.
Det s k äldreförsörjningsstödet har ökat med 6000 individer sedan alliansen tillträdde. Och det vet vi ju vad alliansen tycker om bidrag till folk som inte arbetar. Så det är väl de som nästan svälter som får del av detta stöd.
Cynismen är fullständig när det gäller den här utsvältningspolitiken. De som i själva verket försörjer de mätta välbeställda är de som ständigt påläggs mer skatter och pålagor medan pensioner och olika stöd minskar.
Dessvärre kommer det att kosta att komma tillbaka till rimliga nivåer. Och många av dessa välbeställda gallskriker redan.

Högerman hoppas på rödgrön valseger

Den udda skribenten Roland Poirier Martinsson i SvD hoppas på en rödgrön valseger. Då kommer vi nämligen att upptäcka hur mycket bättre det är med privat vård och omsorg. Han beskriver i lyriska ordalag hur mycket bättre den privata vården och omsorgen är, hur mycket mer nöjd personalen är osv. Det finns inte ord för hur mycket större kvaliteten är i dessa företag. Och pengar till skatteparadis? Vem bryr sig, som Poirier Martinsson skriver.
Han har dock fått en sak om bakfoten när han talar om alla de människor som satsat pengar i dessa företag. Han verkar inte ha förstått att det är skattemedel vi talar om. För honom är det självklart att riskkapitalister finns i vård, skola och omsorg.
Det ökar kvaliteten.
Ja, i vilket reservat bor denna skribent? Han verkar helt ha undgått den debatt som nu förs överallt och till slut också har påverkat vår nyliberala regering.
Men Poirier Martinsson hoppas, med en rödgrön valseger, att visst kan vi förlora slaget om vinster i välfärden, men vi (dvs högern)kommer att vinna kriget, när vi alla får se hur mycket sämre allt blir när vinsterna i välfärden försvinner.
Om de nu gör det....

Globen - en förlustaffär i 25 år

Globen fyller 25 år. Och i 25 år har arenan gått med förlust. En miljard hittills. Hur den ska kunna gå med vinst med ytterligare en överdimensionerad arena bredvid är obegripligt.
Men Sten Nordinm(m), det ansvariga borgarrådet säger i tidningen Årsta/Enskede:"Samtidigt ska man komma ihåg att vissa stora kommunala investeringar och verksamheter måste få gå med förlust eftersom de ger arbetstillfällen och är till nytta för stockholmarna".
Sten Nordin menar alltså att de verksamheter som äger rum i Globen gör större nytta för stockholmarna än t ex SL och hela den av vinst präglade äldrevården, sjukvården, skolan etc. Karolinska sjukhuset kämpar ständigt med sin underdimensionerade budget, men där krävs att budget hålls. 25 miljarder på 25 år. I förlust.
Är det inte något skevt med att bygga ytterligare en jättearena (ja två egentligen om man räknar grannkommununen Solnas investering som vänder sig till samma publik)när man redan vet att det är en förlustaffär?
Sport och nöje i all ära, men när övriga kommunala verksamheter går på knäna??

Att studera viktigare än städning

När regeringen nu har upptäckt att man måste spara (man har ju gubevars sålt statens kassakor en efter en), då är det förstås en redan svag grupp man riktar in sig på. Vi minskar stödet till studenterna, kommer man på.
I ena stunden konstaterar man att Sverige måste ha en välutbildad befolkning för att kunbna klara konkurrenskraven från t ex Asien. I nästa är det de som ska betala för regeringens allmänna skattesänkarpolitik (förutom sjuka, funktionshindrade och pensionärer).
Dra in Rut- och Rot-avdragen säger jag. Varför ska vissa branscher gynnas skattemässigt och inte andra? Ja, men då försvinner flera jobb, skriker regeringen. Men vad är det för bransch som inte kan betala sina egna kostnader? Varför ska t ex frisörer betala hela kostnaden för sitt företag och inte en städfirma?
Är folk inte beredda att betala vad det kostar kanske det är fel på affärsidén? Just städning är väl något de flesta förväntas klara av själva, till skillnad från att klippa hår. Säger inte att städpersonal inte har en sorts expertis, men då handlar det om att städa kontor, industrier etc. Att städa sitt hem bör man kunna sköta själv, eller också får man betala vad det kostar att anlita någon annan. Kan inte se ett enda argument för varför jag ska vara med och betala andras städning (och andra hemjippon), när det finns så mycket viktigare saker att satsa på, som t ex att utbilda sig till en rimlig kostnad.

De rödgröna får städa upp efter borgarna - precis som vanligt

"Moderaterna går till val på tuff svångremspolitik" skriver SvD. Ja, de inser väl nu att de kommit till vägs ände när det gäller skattesänkningar. De har plötsligt förstått att svenska folket inte är intresserade av fler jobbskatteavdrag. Nu är det skattehöjningar som är sexigt.
Men regeringens egna ekonomer varnar för att en tuff sparlinje kommer att urholka välfärden. Förmodligen inget som kommer att bekymra Reinfeldt och Borg, men det är mer välfärd folk vill ha. Därfär kommer de att förlora valet.
Det kommer väl att sluta som vanligt: De rödgröna får städa upp i ekonomin efter borgarnas skattesänkarfester.

Högre skatt för de med lägst inkomst

Idag uppmärksammar Maria Crofts i DN det faktum att sjuka, arbetslösa, föräldralediga och pensionärer betalar mer i skatt än de som arbetar. Och med jobbskatteavdragets logik betalar man mindre ju mer man tjänar (inte ju mer man arbetar). De som kan leva på sin förmögenhet och inte arbeta klarar sig också bra utan förmögenhets- och arvskatt.
Hur hamnade vi här? Strider inte detta mot hela idén med det solidariska samhället? Ja, du kan svara, vi har inget solidariskt samhälle dumbom. Nej, men varför har vi inte det? Det var ju den bärande idén genom många decennier, att skatten skulle vara progressiv så att de som tjänade mest fick betala mest för vårt gemensamma bästa. Sen har ju många av dem genom olika trixanden ändå nolltaxerat, men på det hela taget har det fungerat.
Som vi kan se nu fungerar det inte. Pensionärer, sjuka och arbetslösa ska bära merkostnaden för vår välfärd (i förhållande till sina redan låga inkomster). När började vi tycka att detta är rimligt?
Alliansen beskrev inte sin politik på det sättet, men det var ju faktiskt det de sa. Du som inte arbetar har inte rätt till sänkt skatt. Du är paria. Det var i själva verket deras budskap och först nu verkar det ha slagit igenom hos merparten av svenska folket (om man ska döma av opinionsmätningarna).
Det är en dyrköpt lärdom. Det kommer att kosta att bli solidarisk igen.

Vad händer när människan blir överflödig?

Robotar kan ta över hälften av de amerikanska jobben, visar en amerikansk studie. Då sprider sig snart det hela till fler länder.
Men är mänskligheten verkligen betjänt av en sådan utveckling? Att vi gör själva människan överflödig? Vart ska dessa 50 procent arbetslösa ta vägen? Vem ska försörja dem? Och vad händer i ett samhälle där hälften av befolkningen inte har en sysselsättning?
Det här är förstås mumma för storkapitalet. Numera finns knappt några personliga ägare, allt är fonder och konsortier där pengar flyttas runt utan att någonsin komma i kontakt med verkligheten. Men verkligheten finns och den kommer att bli alltmer högljudd över en sådan här utveckling.
Till slut kommer ett sådant här scenario att leda till totalitära stater. Kapitalet måste kontrollera de medellösa massorna. Vi har redan sett det alltför många gånger. Det kanske är dags att sätta stopp innan kapitalet får ännu mer makt.
Människor i västvärlden kommer att se tillbaka på tiden från 40-talets mitt fram till 90-talets början som en lycklig parentes, då samhällena utvecklades för att (åtminstone på de flesta håll) alla människor skulle få det bättre. Det gör vi inte längre.

Varje steg mot jämställdhet är politiskt

Äntligen har fokus börjat hamna på männen i jämställdhetsdebatten. Regeringen har t o m gjort en särskild utredning, "Män och jämställdhet", som presenterades häromdagen av utredaren Svend Dahl.
Det är nämligen männen som saknats i diskussionen om jämställdhet. Att frågorna från början drevs av kvinnor är ju ganska naturligt, det är kvinnorna som missgynnats i ett ojämställt samhälle. Men för att män och kvinnor ska bli jämställda krävs att båda parter medverkar. Och att vi inte kommit längre handlar mycket om att män tyckt att jämställdhet är en kvinnofråga. Något kvinnor kan hålla på med.
Och det har vi vi gubevars gjort. Men inte alla kvinnor förstår vikten av opinionsbildning kring de här frågorna. SvDs ledarskribent Naomi Abramowicz verkar inte göra det. Hon frågar sig: "Men bör verkligen bristande jämställdhet, som beror på människors fria val, åtgärdas med politiska förslag? Är det ens möjligt?"
Hon verkar inte ha insett att alla de jämställdhetsreformer som genomförts sen 60- och 70-talet handlar om politiska förslag. Kvinnans rätt till sin egen kropp som kom med abortlagstiftningen 1974, utbyggnaden av daghemmen (kvinnors fria val att arbeta trots att de har barn), införandet av pappamånad (så att män i alla fall kan välja att vara hemma om de vill) osv.
De flesta viktiga steg i jämställdhetsarbetet har föregåtts av intensivt politiskt arbete. Och det finns hela tiden motkrafter mot reformerna. Just nu börjar abortmotståndarna vädra morgonluft. Ännu ett hot mot "det fria valet".

Svenskt Näringsliv vid förra sekelskiftet

Så sorgligt att Svenskt Näringsliv har en ordförande från förrförra seklet. Inte underligt att svenskt näringsliv i mångt och mycket står och stampar när ordföranden, Jens Spendrup, bara har gammal skåpmat att komma med, inte minst när det gäller synen på kvinnor.
Svenskt näringsliv vågar inte satsa på innovationer. De förväntar sig statligt stöd i alla sammanhang där något nytt ska till. Riskkapitalisterna håvar in skattemiljoner från skattebetalarna i välfärdsföretag av varierande kvalitet, men betalar knappt någon skatt själva. Det blir till slut till ormen som äter upp sig själv.
Kvinnor är ofta beredda till mer uppoffringar. Jag säger inte att alla kvinnor är det, men det är ingen tillfällighet att fler kvinnor är aktiva i ideella föreningar för att de vill arbeta för något de tror på. Det borde gälla även i företagsvärlden. Men när män som Jens Spendrup, som bara förvaltar sitt arv utan att ha lyft ett finger för att skapa något från början, har huvuddelen av makten i företagens styrelser är det kvartalsrapporten som gäller, snarare än nytänkandet.
Kanske skulle det bli annorlunda med fler kvinnor i styrelserummen och på direktörsstolarna. Varför inte pröva?

Inget socialt ansvar för KD

Återigen görs ett försök att lobba för fri hyressättning som ett medel att öka byggandet av hyresrätter.Stefan Svanström (kd) manar sin partikollega och tillika bostadsminister Staffan Attefall att ta bort hyresregleringen i Stockholm under nästa mandatperiod i ett inlägg på SvDs Brännpunkt. Ytterligare ett skäl att inte rösta på alliansen m a o.
Stefan Svanström skriver bl a:"För att finansiera nya hyresrätter måste det samtidigt vara möjligt att ta ut hyror som svarar mot vad hyresgästerna är beredda att betala. Därför bör Stockholm redan under nästa mandatperiod bli testlän för en friare hyressättning på nya kontrakt."
Svanströms utgångspunkt är att hyresgästerna är beredda att betala väldigt mycket mer än idag för hyreslägenheter uppenbarligen. För Svanström, konsult på PR-byrån Prime bl a, är det väl inga svårigheter att hosta upp en hyra på 12-13000 för en trea. Men han bor förmodligen i bostadsrätt eller villa. För dem som är i störst behov av en lägenhet, t ex studenter och ungdomar som flyttar hemifrån, är dessa hyror otänkbara. De nya hyresrätterna är idag redan ouppnåeliga för de flesta i den kategorin.
För Svanström är det viktigast att bostäder är lönsamma för byggföretagen, inte att det är ligger i samhällets intresse att människor har någonstans att bo.
Det är det som är skillnaden mellan alliansen och åtminstone vänsterpartiets politik och människosyn. Det är bara att hoppas att också socialdemokraterna är beredda att ta sitt sociala ansvar. Alliansen är det definitivt inte.

I Reinfeldts stillsamma pragmatism

Ibland blir man hemmablind. Det har uppenbarligen drabbat Erik Helmersson på DNs ledarsida idag. Han skriver om ideologi. Han menar att "Stillsam pragmatism snarare än vildsint idéstrid tycks vara den svenska lagomkulturens modell." Så kan det ju tyckas om man beskriver dagsläget i Sverige som "Thatcher- och Reaganismens årtionden, men deras svenska arv blev föga mer än några hundralappar mindre i skatt och möjligheten att välja vårdcentral."
Är det så DNs ledarskribenter ser det systemskifte som ägt rum i Sverige de senaste åtta åren? Eftersom de inte är drabbade kanske det undgått dem att hela socialförsäkringssystemet är urholkat, med konsekvensen att man måste bli utfattig för att komma i åtnjutande av samhällets stöd. Däremot kan man få bidrag via rot och rut för diverse heminredningsdetaljer.
Några hundralappar i sänkt skatt. Ja, om man är låginkomsttagare. Har man högre lön handlar det om tusenlappar. Ju högre desto mer. "Några hundralappar betyder ju mycket för en låginkomstfamilj" som någon i alliansen uttryckte det utan att förstå sin cynism.
Att sen hela det offentliga samhället gjorts om till privat marknad verkar också ha undgått Erik Helmersson. Inte bara att välja vårdcentral, utan också att välja nästan allting annat inom den offentliga sektorn, inklusive tågresor och bilbesiktning. Med därtill hörande kostnader, både för den enskilde och samhället.
Man kan också välja att köpa sin allmännyttiga bostad. Däremot inte att behålla den som hyresrätt. Det avgör ens köpglada grannar. Att överhuvudtaget få en bostad utan att skuldsätta sig upp över öronen, finns däremot knappt på kartan.
Allt detta är ideologi. Fredrik Reinfeldt presenterade den i sin bok "Det sovande folket" 1993 och har sedan han fick makten gjort allt för att förverkliga sina idéer. Och han har lyckats riktigt bra eller hur?

Kommunaliseringen var bara steg ett

Nu har en utredning äntligen kommit fram till att kommunaliseringen har varit av ondo för skolan. Gymnasielärarna strejkade t o m i flera veckor 1989 för att den inte skulle drivas igenom. Men vad brydde sig Göran Persson om det. Jan Björklund har delvis rätt när han säger att de dåliga skolresultaten beror på socialdemokraterna.
Men bara delvis. Kommunaliseringen var bara den första spiken i kistan. Skolpeng och privata skolor har bidragit desto mer till skolans utförsbacke. Just det här vägrar Jan Björklund att se. Kepsförbud och nya betygssystem kommer inte att hjälpa så länge konkurrens är honnörsordet inom svensk skola (och med vinster därtill).
Så Jan, face it, de viktigaste orsakerna till en skola på fall har du med din politik bidragit till.

Religion till en viss gräns

Hanne Kjöller tar i en ledare i DN upp den intressanta frågan om man kan vara barnmorska och abortmotståndare. En barnmorska har nämligen anmält ett sjukhus till DO för att hon, trots sin tro, måste assistera aborter.
Den här barnmorskan har säkert valt det här yrket för att det är det mest positiva man kan göra på ett sjukhus: hjälpa nytt liv till världen. Men väldigt många yrken innehåller arbetsuppgifter som är mindre kul, intressanta eller svåra att genomföra. På barnmorskeutbildningen måste även denna person ha fått veta vad som ingår i en barnmorskas uppgifter (bl a att assistera vid aborter, åtminstone vid mindre sjukhus). Att vägra utföra arbetsuppgifter som ingår i jobbet kallas på många arbetsplatser arbetsvägran och är skäl för uppsägning.
Så varför är just religiös tro ett undantag? Det finns många tillfällen då man mycket väl kan ta hänsyn till religiös tro. Det gäller t ex att man serverar speciell mat till personer som tror vissa saker (om det inte strider mot svensk djurskyddslag). Men detta kan inte gälla i alla sammanhang. T ex inte i vår svenska obligatoriska skola. När jag gick i skolan var t ex judar undantagna från kristendomsundervisningen, vilket var rimligt då de inte delar denna tro. Men det är inte rimligt att bli befriad från religionsundervisning som handlar om alla religioner. Det är en kunskap som tillhör den allmänbildning alla bör få med sig.
I vissa yrken finns krav på vissa uppgifter och vissa kläder. Det är inte heller rimligt med undantag från detta om det kan äventyra arbetet. Är religionen viktigare får man välja ett annat yrke. Så är det bara.

Hurra för Industripartiet!

Dags för ett nytt parti att se dagens ljus. Det ska heta Industripartiet och har industrifrågor och invandring som huvudfrågor. Det är bra. Allt som kan dra röster från SD välkomnas.
Det är en affärsman, Lars Carlström, som startar partiet. Den gamle nydemokraten Bert Karlsson hänger genast på. Förståeligt, de här frågorna ligger ju honom varmt om hjärtat. Nu kan man bara hoppas att de lite mer "moderata" SD-väljarna hittar till det här partiet. SD vill ju självklart inte se det nya partiet som konkurrent och menar att de har olika målgrupper. Men man kan som sagt hoppas att en del nu vänder järnrörshögern ryggen, för ett lugnare alternativ.

Ikea hör inte hemma i stadsmiljö

S och V vill stoppa Ikea i den blivande Söderstaden (gamla Slakthusområdet). Bra. Själv hade jag trott att idén självdött redan inför det faktum att det behövs 4000 parkeringsplatser till det jättelika möbelvaruhuset. Men icke! Risken är att det går prestige i det hela som med Slussen.
Det finns redan alltför många mastodonter i området. Globens storhet spelas ner av det jättelika rymdskepp till arena som ligger bredvid. Om nu också Ikeas jättelåda ska pressas in där förlorar Globens unika arkitektur än mer.
För att inte tala om dem som ska bo i området. På vilket sätt blir något en stadsmiljö med dessa typiska ytterstadsbyggnader inpå knuten. En genuin stadsmiljö har lagom höga hus och affärer, restauranger och samlingslokaler i bottenvåningen. Det är ingen tillfällighet att Hornsgatan och Götgatsbacken m fl innerstadsgator anses som de trevligaste.
Gallerior är passé och jättevaruhus som bygglager och Ikea passar bäst i utkanterna.

Sverige är annorlunda nu

Novus opinionsinstitut har vägt samman ett antal opinionsmätningar och konstaterar att gapet är jättestort mellan blocken, 14 procent. Men så här såg det ut förra valet också resonerar man, särskilt på DNs ledarsida. Sedan kom alliansen på upploppet.
Vad man inte verkar inse, är att Sverige inte ser likadant ut som vid förra valet. Det var illa då också, men nu börjar alltfler människor se med egna ögon vad alliansregeringen ställt till med under de här åtta åren. Välfärden fungerar allt sämre, privatiseringarna har inte gjort någonting billigare, bara krångligare. De enda vallöften som infriats är ständigt nya jobbskatteavdrag.
Det är inte vad folk vill ha. Därför kommer den rödgröna uppgången att fortsätta.

Åk till Assange!

Vad är det för fel på åklagaren i Assangemålet? Är han så prestigefylld att han inte kan förmå sig att åka till London och förhöra Assange så vi får slut på denna fars (som ju knappast känns särskilt farsartad för målsägarna förstås).
Jag vet inte om vi har ett utlämningsavtal med USA. Det borde vi inte ha med tanke på att de praktiserar det medeltida dödsstraffet. Men om vi har det och USA begär Assange utlämnad kanske vi har skyldighet att göra det. I så fall ännu ett skäl för åklagaren att få ändan ur vagnen och åka till England.
Assange blev hjälte när Wikileaks släppte skrämmande dokument om USAs krigföring i Irak. Men den verkliga hjälten som riskerade allt, Brad Manning, sitter nu i fängelse och lär få göra det ett bra tag framöver.
Så åk och förhör Assange för det brott han anklagas för så rättvisan får ha sin gång
(han lär väl knappast bli dömd, det blir man ju sällan för sexualbrott i Sverige).

Amnesty solkar sitt varumärke

Man kan fråga sig vad som tagit åt Amnesty International. Deras huvudkontor har plötsligt fått för sig att sexhandel ska legaliseras för att "garantera ´sexarbetarnas`mänskliga rättigheter".
Ja, om det vore så väl. Men inte ens i länder där sexhandel är tillåtet sker det på ett för de prostituerade säkert sätt, vare sig juridiskt eller fysiskt.
Varför inte bara konstatera att sälja sex är inget yrke. Hur mycket än somliga prostituerade säger att det här är vad de vill göra, kommer de aldrig att bli betraktade som vilken yrkesarbetande som helst. Är det någon fördom som ligger djupt förborgad i alla kulturer så är det den mot prostituerade.
Det är ju inte så att kvinnorna (de som gör det frivilligt alltså)går ut och berättar om sitt jobb. Och väldigt få män vill erkänna att de köper sex. Skuldbelagt från alla parter och samhällets ogillande.
Amnesty borde istället arbeta för motsatsen till detta: till att få bort sexhandeln, därför att den oavsett att vissa gör det frivilligt, de flesta gör det av tvång. För att snabbt få ihop pengar till ett drogberoende eller för att man är i händerna på en hallick eller är direkt utsatt, inte bara för sexhandel, utan för människohandel.
Fortsätter Amnesty på det här spåret har man snart solkat ner sitt varumärke.