EU bestämmer våra arbetsvillkor

Turbulensen är nu stor i de borgerliga leden. Överenskommelsen med S+Mp är mer än många borderliga, framför allt moderater, kan ta.
Men hur stort inflytande har egentligen vår riksdag på utveckligen i Sverige? Om fler journalister kunde bevaka EU istället för att frottera sig i riksdagskorridorerna, skulle det bli tydigare för svenska folket var besluten egentligen tas.
Det senaste förslaget från EU-kommissionen är att tillåta enmansbolag med bara 1 euro i kapitalinsats, att ha sitt säte i ett medlemsland, men verka i ett helt annat. Det betyder att man kan finnas i t ex Bulgarien, med knappt någon reglering av arbetsvillkor, löner och skatter, men ha hela sin verksamhet i t ex Sverige (eller i flera länder, får ha en ägare men hur stor verksamhet som helst). På detta sätt undviker man verksamhetslandets regler och beskattning.
Detta är nyliberalernas dröm om den fria rörligheten. Inga jobbiga kollektivavtal, lagar om arbetsrätt eller så som stoppar den fria företagsamheten!
Jag ska inte ens försöka gå in på det moras av brottslighet detta kan öppna för, med penningtvätt, bedrägerier och anonymitet i form av brevlådeföretag etc.
Detta pågår och bejublas av EU-parlamentets högerfalang. Tydligen kan Kommissionen dessutom välja något som kallas §50 i konstitutionen när förslaget läggs fram, vilket inte kräver enhällighet i ministerrådet, som är högsta instans. Allt för att bejaka kapitalets rörlighet över gränserna.
Och allt för att förhindra rimliga arbetsvillkor för vanliga människor. Var finns den internationella fackföreningsrörelsen?