Det är lustigt att höra argumenten mot fler pappamånader. "Staten ska inte lägga sig i hur vi vill forma vårt familjeliv" är det vanligaste argumentet.
Ja, om staten inte lagt sig i och erbjudit föräldraförsäkring hade ju familjerna stått där än idag med problem i barnomsorgen. Men staten tyckte det var viktigt att kvinnorna kom ut på arbetsmarknaden. Det stärkte Sveriges ekonomi, vilket t o m högern kunde köpa och gjorde under för jämställdheten. Barnomsorgen byggdes ut.
Men papporna jobbade på. Ett av de stora hindren mot ökad jämställdhet. Att föräldrarna inte delar barnledigheten gör att kvinnorna halkar efter lönemässigt och därmed försämrar pensionen osv i en olycklig spiral.
Och papporna går miste om den närmare relation de skulle kunna haft med barnen från början. Dessutom inser alla pappor som tagit sitt ansvar, att det är jobb att sköta hem och barn. Och många av de män som fått en ny kull barn och då tagit ut sin föräldraledighet berättar att de ångrar att de inte gjorde det redan med sina första barn.
Och alla de som inte vill dela föräldraförsäkringen har ju valmöjligheten att låta bli. Staten erbjuder en föräldraförsäkring som ser ut på ett visst sätt för att man menar att det gynnar både enskilda individer och samhället i stort (inte minst barnen). Men vill man inte ha det kan man ju avstå. Då får man hitta sina egna lösningar. Den valfriheten har man alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar