Björklund biter sig fast i hopplös modell

Återpublicerar här ett inlägg från 2010 apropå att det nu finns forskning som visar att det fria skolvalet ger segregation. Det förstod man ju redan från början, men Björklund sitter fast i sitt ideologiska spännbälte.

Systemfel i hela skolan


Så är det åter dags för det som kallas valfrihet i skolan. Man har gjort skolan till en marknadsplats. Vår skolminister tror att pekpinnar och disciplin ska lösa skolans problem. Han har inte förstått att skolans grundfel ligger i konkurrens om pengar. Hela utbildningsväsendet börjar alltmer känna av de senaste tio årens oerhörda experimenterande som bygger på ett antal systemfel. Några av dessa, som nu börjar visa sig underminera utbildningen är:

1. Kommunaliseringen av skolan. Det passade förmodligen bra att vältra över skolkostnaderna på kommunerna lagom till den stora krisens genomslag i början på 90-talet. Men det har lett till ojämn resursfördelning och därmed ojämlik kvalitet på skolorna i olika kommuner, beroende på kommunens ekonomi.

2. En skolpeng som följer eleven. Det leder till en väldig fokusering på att locka till sig elever. En skola med goda resultat, dvs hög procent godkända elever, lockar fler att söka till den skolan. Den skolan får alltså mycket pengar. En skola med problem och färre godkända elever får färre sökande elever och alltså mindre pengar. Trots att den skolan kanske snarare har behov av mer resurser. Detta i sin tur leder till betygsinflation, så att skolan kan stå sig i konkurrensen och få fler elever. Kontentan av dessa glädjebetyg slår igenom på alla nivåer. Elever med stora kunskapsluckor går vidare till gymnasiet och högskolan..

3.Alltför många skolor. Systemet med möjlighet att få öppna skolor med alla möjliga inriktningar är nog bra för valfriheten. Men det leder till att resurserna utarmas än mer, när de sprids ut på allt fler händer.

4. Gymnasieskolan som arbetsmarknadsåtgärd. Eftersom det inte längre finns några jobb för ungdomar, har slutsatsen blivit att då måste de hållas utanför arbetsmarknaden så länge som möjligt. Alltså ska alla gå i gymnasiet. Det är ingen tillfällighet att det allra största programmet i gymnasieskolan idag är det s k individuella programmet. Det är mycket lättare att komma in på det naturvetenskapliga programmet än på många utbildningar inom IV-´programmet. Det i sin tur leder till att på de teoretiska programmen hamnar både de mest och minst motiverade eleverna. Med en sådan elevkombination blir undervisningen varken hackad eller malen.

Detta system slår sedan igenom på universitetet, där nu alltfler utbildningar måste erbjuda gymnasiekurser eller t o m hela basår för studenterna, för att dessa inte har tillräckliga kunskaper när de börjar.

5. Oviktad betygsintagning. För en del högre utbildningar, särskilt de med specifik yrkesinriktning, har man nu börjar vikta betygen, men på de flesta mer allmänna universitetsutbildningar är alla betyg lika värda och det är den sammanlagda betygssumman som räknas. Detta gör att många elever dessutom börjat taktikvälja ämnen för att komma in där de helst vill gå. Varför plugga svåra språk eller kemi och fysik, när musik, bild och idrott ger lika möjligheter att komma in på attraktiva utbildningar?

6. Vinst i skolan. Det för bort från skolans mål och fokus hamnar på företagsekonomiska överväganden.

Ser fram emot en ordentlig genomlysning av hela skolsystemet under nästa mandatperiod.

Tillsätt två åklagare i sexualbrottmål

Det är klart att det blir svårt att driva sexualbrottsmål i domstolar där chefsåklagaren själv köper sex. Det borde vara regel att i sådana mål finns både en manlig och en kvinnlig åklagare på plats.
Men rättvisans gudinna är ju blind, invänder någon. Det är lagens bokstav som gäller. Men vi har ju sett, alldeles nyligen för övrigt, att domstolar tolkar lagen väldigt olika, särskilt i sådana här mål. De är svårbevisbara i sig, men just därför kanske det behövs fler lagtolkare än en.
Det är ju ett sorgligt faktum att många välsituerade män verkar vara beredda att riskera rykte, jobb och familj för att få köpa sex eller umgås med "kaffeflickor". Ser de sig som osårbara eller vad är det som driver dem? Förutom en föråldrad kvinnosyn då.

Antikondomkampanjen bottnar i sexkontroll

Roland Poirier Martinsson är tillbaka för att förklara sin antikondomkampanj. Jag letar förtvivlat efter argumenten som förklarar varför alla som reagerat har missförstått honom. Men jag hittar dem inte.
Vad sägs om det här stycket: "Vad slog fel? Nå, hur skulle din man eller fru reagera om du kom hem och föreslog kondom för att motverka spridning av könssjukdomar er emellan? Just det. Och kanske skulle du därför dra dig för att följa en sådan uppmaning."

Den enda logiska reaktion man kan tänka sig är väl att utgå ifrån att ens partner i så fall har en könssjukdom och då verkligen se till att man använde kondom.
Och hur ska man skydda sig mot oönskad graviditet? Har man redan fött sex barn kanske det inte känns så angeläget med ett sjunde? Eller så vill man bara ha två barn, vilket blir allt vanligare också i Afrika. Då är preventivmedel lösningen.
Men för Poirier, men det skriver han inte, är själva sexakten motbjudande såvida den inte äger rum i barnaalstrande syfte. Endast då är sex tillåtet.
Men för katolska kyrkan (och inte bara i den) är det bara ett svepskäl. I själva verket handlar det om djupt rotade patriarkala värderingar. Om en kvinna kan använda preventivmedel kan inte mannen kontrollera hennes sexualitet.
Och dessa värderingar såg vi ett utslag av bara häromdagen, när hovrätten inte menade att en kvinna blivit våldtagen då hennes partner körde upp fingrarna i henne för att "kontrollera att hon inte varit otrogen".
Den gammaldags tänkandet är alltid lika aktuellt.

Lönsamhet förgiftar mat

Jag har skrivit flera gånger om den kapitalistiska girigheten. Inget att förvånas över egentligen, den kommer till slut att ta oss till vägs ände om vi inte gör något.
Fler och fler områden belyses ur girighetens perspektiv, nu senast hur maten blir allt sämre pga lönsamhetsjakt. Det säger självt, tycker man, att råvaror som skapar på ett ställe, tillreds på ett annat och förpackas på ett tredje, inte kan vara bra mat. Hur kan den överhuvudtaget vara billigare? Den reser ju flera mil  runt jorden? Och hur kan närproducerat och ekologiskt vara dyrare?
Kostar inte gifterna någonting? Och transporterna? Bra mat har kort hållbarhet, därför blir den ur ett affärsperspektiv dyr.
Men det finns ett systemfel. Vill vi komma tillrätta med den allt giftigare och skadligare maten måste det sättas pris på kemikalier och transporter. Och de värsta gifterna måste helt förbjudas. Lena Ek, miljöministern, är engagerad i detta, men har noll stöd av sin partikamrat landsbygdsminister Erlandsson. När inte ens ett parti kan enas inom sig inser man hur långt vi står från fullgod livsmedelshantering.

Hovrätten kränker kvinna på nytt

Juridik är verkligen en spetsfundig verksamhet. Väldigt ofta handlar den inte om verkligheten utan om just "lagens bokstav" som får vara överordnat allt. Ofta strider tolkningen mot det allmänna rättsmedvetandet.
Nu har Svea hovrätt bestämt att "att köra upp fingrarna i en kvinnas underliv" för att "känna efter om hon varit otrogen" inte är att betrakta som sexualbrott.
Om och om igen kränker lagen kvinnor på nytt. Det är svårt att få fällande domar för våldtäkt, så en sådan här liten kränkning räknas inte alls. Syftet var ju inte sexuellt, enligt domen.
Syftet var att kränka kvinnans sexuella integritet. Att det handlar om sexuellt ofredande är ju uppenbart. Att ofrivilligt bli utsatt för en sådan kränkning av kroppen upplevs självklart som obehagligt. .
Sen kan man ju tycka att vad är det för dumhuvud som tror man kan känna i underlivet om någon varit otrogen. Det vittnar om en gammaldags kvinnosyn, som tyvärr fortfarande har stor spridning bland många män. Och hovrätten hjälper dem på traven.

Billström visar M:s rätta ansikte

Vi kommer att få läsa mängder av sorgliga historier av typ den om de två homosexuella ugandierna där en ska utvisas och den svenskfödde nioåringen som alltid bott här, men som nu ska utvisas till Etiopien.
Allt för att Tobias Billström nu kliver ut ur garderoben på allvar och genomför SD:s politik på migrationsområdet. Eller så tycker moderaterna att nu är SD så pass etablerade att de kan gå deras väljare till mötes och därmed kanske ta tillbaka en del av dem som gått över till SD.
I grund och botten är moderaterna inget humanistiskt parti. De har aldrig varit intresserade av människor som har det svårt, varken här hemma eller någon annanstans. Moderaterna är de välbeställdas parti och det visas med all tydlighet i deras politik (och de andra i alliansen protesterar inte). M:s motto är: Åt dem som har skall varda givet.

Inga problem att finansiera ny tunnelbana

S vill satsa på fler tunnelbanelinjer i Stockholm. Det är inte fel. En tät region kan inte låta privat biltrafik vara det främsta transportmedlet för arbetsresor.
Genast börjar moderaterna fråga efter prislappen. Det är väl heller inte fel. Men att inte bygga Förbifart Stockholm skulle ju generera en hel del pengar. (För den är väl finansierad eller?)
Att dessutom förbjuda vinst i välfärden och minska floran av onödiga privata företag som idag suboptimerar de offentliga tjänsterna skulle också ge en hel del i kassan (efter att ha läst Maciej Zarembas andra artikel som handlar om det sjuka prislappssystemet i vården, där minst sjuk premerieras gör en ju mörkrädd).
Det finns alltså flera alternativ att hämta pengar från om politik istället för marknad får råda. För vem vill ha en valfrihet där tennisarmbåge går före njursvikt?

Matte - skolans mest överskattade ämne

Äntligen en professor som uttalar det som vi mer eller mindre dyskalkylektiker insett för länge sedan. Professor Stellan Welin tycker att man läser alltför mycket matte i skolan. Man klarar sig rätt långt på de fyra räknesätten. Själv valde jag bort samhällslinjen och gick humanistisk för då slapp man matten de två sista åren på gymnasiet. Vi läste derivata i första ring. Till vilken nytta?
Har varit budgetansvarig utan problem, så matte är verkligen ett överskattat ämne. Ska man jobba med mer avancerad ekonomi, naturvetenskap eller statistik kräver det naturligtvis mattekunskaper. Men jämfört med att kunna läsa och förstå och skriva begripligt, är matte underordnat.
Har aldrig använt en ekvation sen jag lämnade skolan. Det skulle man vetat när man grät över matteböckerna i högstadiet.

Afrikaner ska inte använda kondom

I en märklig kolumn i dagens SvD skriver Roland Poirier Martinsson om att påven hade rätt om kondomer. Vad han hade för rätt framgår dock inte, men det är väl att det är förkastligt av afrikaner att använda kondom.
Enligt Poirier Martinsson är kondomanvändning ett utslag av västlig sexualliberalism och ska därför inte prackas på afrikaner. Däremot framgår inte alls av artikeln vad afrikanerna ska göra istället för att skydda sig mot aids och oönskade graviditeter.
Poirier skriver: "Kondompropagandan inriktade sig på afrikaner med västligt beteende – fåtalet – och missade populationen där smittan verkligen spreds. Sambandet är tydligt: epidemin och kondom-användningen växte lavinartat och samtidigt i Afrika. Där det sexuella beteendet förändrades och kondomer inte förekom lyckades man vända kurvan. Detta påpekade påven."
Detta är ju rent nonsens. Smittspridningen skulle alltså minska för att man slutar använda kondom? Hör han inte själv hur det låter?
Ändå törs Poirier inte skriva att det är avhållsamhet (celibat) han förespråkar, åtminstone för afrikaner. Men den metoden fungerar knappt ens på katolska prästseminarier. Och de sexuella övergreppen inom katolska kyrkan vittnar ju om det sjuka i celibatordningen.
Istället leder påvens (alla påvars) påbud om förbud mot preventivmedelsanvändning till fruktansvärda tragedier världen över. Aids och andra könssjukdomar sprids, hundratusentals kvinnor blir oönskat gravida och går till kvacksalvare för att göra abort, för det är förstås också förbjudet. Allt detta leder till död och förtvivlan. Men vad bryr sig påven? Nu väntar nästa åldring på att bestiga påvestolen, lika okunnig om vad som händer i det riktiga livet som de föregående.

Alliansen skyller ifrån sig

Fredrik Reinfeldt blir alltmer patetisk. Nu skyller han de ökade inkomstklyftorna på Göran Persson. Ja, Persson inledde det hela, men under Reinfeldt har klyftorna ökat etter värre.
Det är en märkligt trend detta inom alliansen, att alltid skylla ifrån sig. Det ger inget vidare sympatiskt intryck. Nyss försökte Reinfeldt skylla Nuon-affären på Maud Olofsson och när inte detta fungerade talar han om en S-kampanj. So what? Som om det har något med sakfrågan att göra.
Jan Björklund skyller de sjunkande skolresultaten på 70-talets flumskola. Men det var först med kommunaliseringen, skolpengen och skolor med vinst som mål, som resultaten har sluttat brant nedåt. Och de senaste sex åren har visat på en skola helt utan styrsel. (Och nu tävlar M och FP om vilka som kan ge betyg vid lägst ålder. Betyg är bara bra om skolan är rättvis och lika över landet och framför allt inte drivs av vinstintresse).
Filippa Reinfeldt skyller på tjänstemän och andra politiker trots att hon är högsta ansvarig för landstingsvården. Vårdvalet är en katastrof (läs Maciej Zarembas artikel i söndagens DN), men som Karin Pettersson skriver i dagens AB - alliansen förnekar hur samhället ser ut. Alla deras reformer har kommit på skam. Det är klart att det är svårt att ta in att teorin och verkligheten är så långt från varandra.
Man kan bara hoppas att väljarna gör det.

Dinosaurie leder Vattenfall

I dagens lördagsintervju med Vattenfalls VD Öistein Löseth säger han att han vill satsa miljardbelopp på att utreda om kärnkraften kan bli lönsam. Dessutom är investeringar i kolkraft viktiga källor till vinst för Vattenfall.
Vi svenskar är delägare i detta företag som ägnar sig åt allehanda svindlande affärer med regeringens goda minne. Dess VD tror att kärnkraft är framtiden på energiområdet. Investeringar i kol garanterar VDn en ohemul lön.
Regeringen brukar tala om att vi ska ligga i framkant på klimatområdet. Ju länge tiden går, desto ihåligare klingar dessa utsagor. En regering med någon trovärdighet på detta område ser naturligtvis till att de miljarder Löseth talar om investeras i ny teknik inom framtidens energiområden, vind, biogas och sol. Allt annat är att föra svenska folket bakom ljuset. Jag vill inte att en enda av mina skattekronor ska gå till Löseths dinosaurielösningar eller till hans alltför höga lön.

En familjestrategi

Filippa Reinfeldt vill inte ta ansvar för vårdsituationen i Stockholm. Patientsäkerheten på sjukhusen har gått förlorad medan lätt förkylda kan välja mellan femtielva vårdcentraler, gärna i innerstan eller norrort.
Hennes f d man, statsministern, har samma attityd till ansvar. Det var ju Maud Olofsson som hanterade Nuonaffären. Visserligen sa vi OK, men det är ju en centerfråga, de har ju ansvar för Näringsdepartementet. Ungefär så tycks Fredrik Reinfeldt tänka. Det är bara när det är dags för debatt med Löfven som hela regeringen blir intressant. Han, som inte ens sitter i regeringsställning, måste presentera ett regeringsalternativ innan Fredrik ställer upp.
Filippas och Fredriks strategi är FEGHET. De gömmer sig bakom andra. De ska bara synas i positiva sammanhang. Två sorgliga figurer som styr över snabbt rämnande fögderier. Vill svenskar och stockholmare ha sådana ledare?

I girigbukarnas tid

När ska vi vanliga löntagare anse att måttet är rågat? Hur länge ska vi finna oss i att lönerna stagnerar medan chefer, företagsägare, aktiespekulanter, banker och andra företag gör miljon-till miljardvinster på vår bekostnad?
Det är som om alla hämningar släppt i samhället. Överallt breder girigheten ut sig, alltid på vår gemensamma bekostnad. Allt ifrån vinsterna i vår inte längre gemensamma välfärd till enskilda personer som skor sig eller delar ut ökade förmåner till sig själva (nu sist Reumatikerförbundets ordförande som spelar dum, jag vägrar tro att man kan vara så korkad i den positionen, till riksdagsledamöterna som värnar om sina förmåner som skiljer dem från den övriga befolkningens villkor och som därför inte heller förstår hur vanliga människor har det).
För att inte tala om de s k reformer som alliansen genomfört som gett girigheten fritt spelrum. Det gäller arbetskraftsinvandringen där man är ovillig att se hur skrupellösa företag importerar människor till slavarbete och det gäller bostadsfrågorna, där man inte är intresserad av att lösa bostadsbristen i storstäderna, utan går andrahandsuthyrare till mötes genom att ge möjligheter till orimliga hyror och ta ifrån hyresgästerma rätten att överklaga.
Det är dags att protestera tydligare. Det räcker inte med upprop på facebook. Nu måste alla vi som snart inte står ut med samhällsutvecklingen ut och säga vår mening IRL.

Reinfeldt vägrar (vågar inte) ta ansvar

Löfven gick till attack mot Reinfeldt idag apropå Vattenfalls affärer. (Intressant nog har den artkeln tagits bort från Svd Näringslivs nätsida). Hans poäng var att Reinfeldt måste ha känt till hur Maud Olofsson slösade bort 97 miljarder av skattebetalarnas pengar. Och om han inte gjorde det är det lika illa. Han är ju regeringschef och det verkar ju otroligt om regeringschefen inte känner till affärer av den digniteten.
Detta apropå att Reinfeldt vägrar kommentera affären och hänvisar till sitt avgångna statsråd. Hur feg får man bli som regeringschef?
Samtidigt har han mage att säga att han inte vill debattera med Löfven förrän denne talar om vilken regeringskonstellation han ställer upp med och att han, Reinfeldt, minsann ska representera hela regeringen. Men det gör han ju inte!
Denna svindlande affär har ju inte upphört att existera för att Maud Olofsson slutat. Reinfeldt har det högsta ansvaret för vad hans statsråd tar sig till och att hänvisa eller skylla på andra visar bara vilken usel chef han är. Och om han menar att näringsdepartementet är centerns fögderi är det ju ännu värre. Då har vi fyra regeringar.
Att ta ansvar är regeringens absolut svagaste sida.

Ingen skillnad mellan män och kvinnor

Män och kvinnor är lika, redovisas i en studie av forskarna Bobbi Carothers från Washington university i St. Louis och Henry Reis från University of Rochester i New York som nu publicerat sina resultat i Journal of Personality and Social Psychologys februarinummer.
Detta resultat bygger på en studie av 13 000 personer. Enligt forskarna, som undersökte 122 karaktärsdrag, finns det ingen skillnad mellan män och kvinnor när det gäller hur vi är fungerar som psykologiska varelser.

M a o har män och kvinnor samma typ av känslor och reaktioner och variationerna är större inom gruppen av män och kvinnor än mellan dem.
Idén att män och kvinnor biologiskt/psykologiskt kommer från olika planeter är alltså en myt.
Det är ytterligare ett bevis för att könen på det stora hela är sociala konstruktioner. Den stora skillnaden ligger i hur vi behandlas, från födseln och framåt. Den riktigt stora skillnaden är att kvinnor föder barnen, men sen spelar det ingen större roll om det är mamman eller pappan som uppfostrar dem ur ett biologiskt perspektiv. Däremot har samhället under århundradena motat in oss i könsroller som naturligitvis får stor betydelse för hur vi uppträder i samhället.
Så biologisterna har allt mindre att hämta i vetenskapen om hur män och kvinnor är.

Religiöst statsskick blir aldrig demokratiskt

Egyptierna är tillbaka på ruta ett. Hitler kom också till makten genom val och sen gick det som det gick, ingen jämförelse i övrigt, men det visar hur skör demokratin är och hur lätt starka grupper kan sätta sig över den.
Tyvärr finns dessa tendenser på fler ställen. Vad står de s k rebellerna i Syrien för? Är de hårdföra islamister som vill införa sharialagar? Och Hamas? De får alltmer inflytande i Palestinafrågan, men tonen hos många av ledarna är illavarslande.
Att styra stater utifrån en religion är aldrig demokratiskt. Vi vet vilket helvete det var när katolska kyrkan styrde i större delen av Europa. Luther befriade en del av oss från påven, men det dröjde flera hundra år innan kyrkan släppte sitt grepp. Då först var demokrati möjlig.
Islam är inte förenlig med ett demokratiskt statsskick, det ser vi på alla de länder som styrs av islamister. De mänskliga rättigheterna förtrampas av de religiösa, trots att religion anses vara höjden av godhet.
Så det är för tidigt att jubla om rebellerna segrar i Syrien. I värsta fall måste folket ut på gatorna snart igen.

Hur kan uranbrytning vara ett alternativ?

"Om det nu, trots den svaga urankoncentrationen i svenskt berg och trots de hårda regleringarna, finns företag som vill bryta uran, i kommuner som anser att fördelarna överväger, då finns det ingen anledning att förbjuda just detta slags malmbrytning. Någon särskilt omfattande verksamhet kommer det hur som helst inte att bli."

DN skriver på ledarplats om för- och nackdelar med uranbrytning och kommer fram till ovanstående. Men uran är faktiskt inte vilken malm som helst. Uran är bland det giftigaste som finns och det finns ingen anledning att, särskilt som urankoncentrationen är liten, bryta den. Bara för att det finns företag som vill, behöver det inte tillåtas, men den liberala attityden är ju att bara företagen vill är det fritt fram (och med moderatstyrda kommuner upa finns risken för att mark förgiftas för överskådlig tid, trots "svag urankoncentration i svenskt berg".)
Tänk om det istället fanns en vilja att verkligen satsa på förnyelsebar energi. Det talas mycket om det, men knappast något händer. Det här är ju framtidens industri. Hur svårt kan det vara?

Aftonbladets dubbelmoral

Aftonbladet har ägnat en del spaltmeter åt näthatet och redaktörer har varit upprörda över de besinningslösa inlägg och kommentarer som drabbar främst kvinnor.
Men idag skriker deras löpsedel att schlagerprogramledare hånar Laila Bagge. Och det är inte första gången framför allt kvällstidningarna talar om vilka som hånas. Inte nog med att människor hånas, ännu fler ska läsa om det så hånet gör dubbelt så ont.
Dessa tidningar har själva bidragit till den ton man nu finner i diverse kommentarsfält och bloggar. Att håna människor är sanktionerat och sedan har det hela accelererat till hot och förtal på internet.
Hela 2000-talet har handlat om att uttrycka sig allt råare offentligt. Och samhällsklimatet blir därefter.

Det är för mycket som inte fungerar

Det är för mycket som inte fungerar. Jag läser tidningarna och konstaterar att regeringen missköter det mesta.
- Man låter bankerna blåsa upp lånebubblan. Borg ropar till då och då, men gör inget. Skattebetalarna står för notan.
- Sjukvården är i total kris. Överfulla sjukhus medan vårdcentraler överetableras i storstadsområden. Ett enda ord är svaret på denna kris: SPARA MERA! Det är uppenbarligen så att skattemedlen hellre ska gå till vinster i vården än till verksamheten. Och om ett av problemen är brist på sjuksköterskor för att de inte finner sig i de låga lönerna, kanske man ska höja lönerna. Hört talas om att efterfrågan brukar höja priset.......?
- Skolan är också i kris. Elevernas studieresultat sjunker. Skolor startas och läggs ned med en kortsiktighet som saknar motstycke. Ingen verkar kunna läsa prognoser för elevutvecklingen på olika orter. Och trots att man vet att mindre klasser och fler lärare och annan skolpersonal skulle leda till en mer positiv utveckling är budet ändå: SPARA MERA!
- Äldreomsorgen ska vi inte tala om. De äldre kan på vissa håll välja mellan femtielva företag, varav hälften är oseriösa och missköter antingen sin uppgift eller sin personal. Men våra skattepengar får de.
- Privatiseringen av ett antal för befolkningen viktiga tjänster har lett till totalt kaos och enorma fördyringar. Tågen kommer sällan i tid om man nu lyckas köpa en biljett med de alltmer tillkrånglade systemen. Apoteken försvinner från landsbygden, där lönsamheten är låg.
- De statliga företag som finns kvar missköts av regeringen och de dåliga affärerna avlöser varandra. Telia och Vattenfall är de senaste exemplen. Korruption och överbetalda chefer är legio. Verksamheten är underordnad och personalen en belastning som man helst gör sig av med vid minsta nedgång i kvartalsrapporten.
- Förändringarna i sjukförsäkringen har lett till förödande konsekvenser för sjuka människor och kostnaderna för socialbidrag stiger medan utsatta människor hamnar på bar backe. Detsamma gäller a-kassan. Utanförskapet växer.
- Bostadsbristen ökar i hela landet. Regeringens svar på detta är att göra det dyrare att bo i andra hand. Ocker blir legio. Trots att det är hyresrätter som behövs, fortsätter merparten av de bostäder som byggs att vara bostadsrätter. Människor ska tvingas ta stora lån för att bo och vara skuldsatta genom livet. Vad händer om man blir arbetslös? Att subventionera hyresrätter och därmed samhällsnyttan är helt främmande för regeringen.
- Asylsökande ska minska, men arbetskraftsinvandring till låglönebranscher välkomnas. Lönedumpning minskar fackets inflytande.
Och i slutändan går hela politiken ut på att gynna de redan välbeställda. Kan det bli tydligare?

Reinfeldt törs inte ta debatten om systemskiftet

Statsministerns arrogans tar sig nya uttryck. Nu vägrar han debattera med Löfven för att Löfven inte presenterat ett regeringsalternativ.
Reinfeldt säger: – Det är viktigt att komma ihåg att alla sammanhang där jag uppträder så förväntas jag stå till svars för den samlade regeringspolitiken. Den samlade regeringspolitiken utgörs av fyra partier som under valet 2010 fick 49,4 procent av väljarnas stöd. Då vill jag naturligtvis veta om jag ska möta någon i en debatt: vad representerar den personen".
Ja, det är klart att Reinfeldt måste representera regeringen nu. Men det betyder inte att hans regeringsalternativ kommer att bli detsamma som det ser ut nu. Med C och KD utanför riksdagen står också Reinfeldt inför andra alternativ.
Och Löfven vill gå fram på egna meriter precis som den övriga oppositionen. Det betyder inte att man inte kan bilda ett regeringsalternativ beroende på hur valresultatet kommer att se ut.
I själva verket är detta bara en undanflykt för Reinfeldt för att slippa debattera sin misslyckade politik. Han måste försvara systemskiftet han åstadkommit om nu Löfven skulle våga angripa denna Reinfeldts svagaste punkt. Vi har redan ett mycket nyliberalt samhälle och det sovande folket börjar vakna.

Ministerstyre på Naturvårdsverket?

Nu kom ett positivt besked. Vargjakten har stoppats av Kammarrätten. De köper inte Naturvårdsverkets argument om att jakt bidrar till en genetiskt bättre vargstam. Och frågan är om det är Naturvårdsverkets argument överhuvudtaget. Vilken tjänsteman (och de som tar fram underlag i dessa sammanhang ska ju vara experter på frågan för Naturvårdsverket är regeringens expertmyndighet i naturvårdsfrågor) kan se sig själv i spegeln och hävda att det finns någon som helst vetenskaplig grund för att ett gäng jägare som ser en varg på håll kan avgöra dess genetiska status.
Istället får man misstanken att Naturvårdsverket är utsatt för ministerstyre. Vargjakten är ett desperat försök från centern att återvinna sina inbitna landsbygdsväljare ute i skogarna. Dessvärre för dem är varghatargruppen en minoritet så det kommer inte att hjälpa centern särskilt mycket.
Men heder åt Kammarrätten som inte sväljer vilket snömos som helst.

M och SD i förening

Nu får miljöpartiet erfara hur det är att ta fan i båten. Vi var många som förundrades över hur MP överhuvudtaget kunde tänka sig att samarbeta med alliansen och på ett sånt område som migrationspolitiken dessutom.
En optimistisk tanke om en mer human asylpolitik var väl deras motiv. Men med Billström som minister har det bara blivit värre. Hur MP ens kan påstå att överenskommelsen hållits är bara det anmärkningsvärt.
Billström vill minska asylinvandringen till förmån för arbetskraftsinvandringen. Det är en del i moderaternas stora projekt att lönedumpa och minska fackets inflytande. In med folk som inte har kunskap om några rättigheter. Medan utbildade flyktingar inte får chansen att arbeta inom sina specialområden pga fördomsfulla arbetsgivare.
Och nu har M fått upp ögonen för att det är SD som är hotet. Dags för lite triangulering åt det hållet. Där känner sig säkert många M-väljare och kommunalråd mer hemma också, än att vara låtsassossar. 
Men kanske M och SD bildar den nya alliansen till 2014. De tycks ha mycket gemensamt.

Jipposatsningar istället för sjukvård

Sveriges akutsjukhus klarar inte vårdgarantin. Är någon förvånad? Den offentliga sjukvården är i strykklass och missgynnas å det grövsta, medan privata vårdcentraler växer upp som svampar och subventioneras med skattepengar.
I Stockholm lade man ned hälften av akutsjukhusen på 90-talet. Allt för att sanera finanserna. Men trots flera års varningar om en åldrande befolkning görs inget. Istället satsas miljoner i överdimensionerade arenor trots att vi skattebetalare redan betalar förlusterna i Globen. Tänk om man satsat på ett nytt akutsjukhus istället. Så mycket mer nytta för skattepengarna.
Och nu gör man dessutom likadant med skolorna trots att det råder platsbrist på flera av skolorna i framför allt söderort. Men flera kommunala gymnasieskolor ska läggas ned, för elevunderlaget minskar.
Jamen herregud, de elever som nu har platsbrist i grundskolan kommer ju till gymnasiet om några år. Ska det då vara platsbrist där också?
Prognoserna har slagit fel säger man. - Vi kanske måste räkna eleverna där de bor, säger skolborgarrådet Lotta Edholm (fp) yrvaket.
Man kan tro att de är korkade, men det är ideologin som styr. Och resultatet blir förödande.

Subventionerade hyresrätter eller bostadsbidrag?

Stockholms handelskammare tror att den nya lagen om andrahansuthyrning av bostadsrätter kommer att ge 24 000 nya lägenheter för bostadssökande. Och regeringen har gett grönt ljus för bostadsspekulation och ocker med sin nya lag om fri hyressättning och förbud att överklaga till Hyresnämnden.
För det första kan man undra om det verkligen kan finnas så många uthyrningsbara bostadsrätter. Men är man rik kan man ju köpa upp några och hyra ut. En ny spännande nisch att exploatera.
För det andra: hur ska unga människor utan bostad klara att betala ockerhyror? De har ju inte ens råd att betala hyran i en nybyggd hyresrätt om de skulle erbjudas en. Regeringen vill tydligen hellre betala ut bostadsbidrag än subventionera byggande av hyresrätter. Ett tips: eftersom ni i regeringen helst ger bidrag till företag och inte till behövande personer (men gärna till välbeställda) kanske ändå ett bidrag till hyresrätter är mer frestande (fast regeringen avskyr hyresrätter förstås, ett dilemma onekligen).
För det tredje: unga människor som kanske vill bilda familj och skapa ett eget liv är kanske inte betjänta av att bo i andra hand. Andrahandsboende är ju per definition tillfälligt.
Så dilemmat finns kvar. Vid det här laget misströstar man om att alliansen ska åstadkomma något överhuvudtaget när det gäller boendet. Kanske finns chans till ändring först 2014?