Det är som förgjort. Den gamla bilden av biståndet verkar ha bitit sig fast för evigt. Nu har DN:s Carl Johan Seth försökt sig på en ”analys” som, som vanligt, utgår från en förlegad bild av internationellt bistånd.
Å andra sidan finns idag visst fog för kritik, då det internationella samfundet verkar vara på väg tillbaka till gammalt projektbistånd där man just räknar myggnät istället för att se om malaria faktiskt minskat. Politikerna vill ha mätbara resultat fort, trots att all forskning visar att de långsiktiga effekterna kan dröja flera decennier.
För några år sedan enades det internationella samfundet om den s k Parisagendan, där samarbetsländerna själva skulle äga och styra biståndsinsatserna. Givarna skulle samordna sig på utifrån samarbetsländernas önskemål om de ville stödja en viss typ av insatser, och anpassa sina administrativa system så att länderna inte behövde redovisa resultat på femtielvs olika sätt till olika givare.
Tyvärr verkar man som sagt vara på väg bort från detta igen. Politiker på givarsidan är mer intresserade av hur de själva framstår än att vänta på långsiktiga resultat.
Och vår biståndsminister orkade inte vänta på resultat från utvärderingsmyndigheten Sadev. Istället för att åtgärda det som inte fungerade lade hon ner myndigheten hux flux utan idéer om vad som skulle komma istället. Helt i linje med alliansens övriga hattande.
Under tiden arbetar Sidas utvärderingsenhet vidare, men de kanske har förstått att de långsiktiga resultaten inte kommer under en mandatperiod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar