De som twittrar befinner sig i egna bubblor och talar med och följs av sina likasinnade visar undersökningen Twittercensus. Och sällan mötas de två. Dags att slå hål på myten att på nätet träffas alla huller om buller.
Men det är viktigt att journalister inte blit så förblindade av twittrande politiker att de okritiskt återger vad de säger, utan att kunna ställa följdfrågor eller vinkla saker ur ett annat perspektiv.
I dessa snabba tidevarv när allt färre ska göra alltmer finns risken att man låter sig nöja med de uttalanden och kommentarer som görs av politiker och andra makthavare via nätet.
Därför är det glädjande att läsa sådana gemnomarbetade och stora grävreportage som Maciej Zarembas om sjukvården i DN. Men snart har bara stora medier råd och tid med detta. Risken finns att små tidningar nöjer sig med twitter som förstahandsinformation, snarare än eget journalistiskt arbete.
Politiker m fl kan nog låta väl så avspända på twitter, men de vet att de nu fått ännu en kanal för sina budskap. Källkritik anbefalles.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar