Jag har skrivit flera gånger om den kapitalistiska girigheten. Inget att förvånas över egentligen, den kommer till slut att ta oss till vägs ände om vi inte gör något.
Fler och fler områden belyses ur girighetens perspektiv, nu senast hur maten blir allt sämre pga lönsamhetsjakt. Det säger självt, tycker man, att råvaror som skapar på ett ställe, tillreds på ett annat och förpackas på ett tredje, inte kan vara bra mat. Hur kan den överhuvudtaget vara billigare? Den reser ju flera mil runt jorden? Och hur kan närproducerat och ekologiskt vara dyrare?
Kostar inte gifterna någonting? Och transporterna? Bra mat har kort hållbarhet, därför blir den ur ett affärsperspektiv dyr.
Men det finns ett systemfel. Vill vi komma tillrätta med den allt giftigare och skadligare maten måste det sättas pris på kemikalier och transporter. Och de värsta gifterna måste helt förbjudas. Lena Ek, miljöministern, är engagerad i detta, men har noll stöd av sin partikamrat landsbygdsminister Erlandsson. När inte ens ett parti kan enas inom sig inser man hur långt vi står från fullgod livsmedelshantering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar