Vem manipulerar marknaden?

Med något som nästan liknar vällust förutser ekonomerna och de ekonomiska skribenterna nu en oerhört negativ ekonomisk utveckling för både Europa och världen. "Vi lever i ett monetärt experiment" varnar Andreas Cervenka. "Kraschen närmar sig - världemn gäspar" varnar en annan. "Det blir en svacka i svensk ekonomi - Stefan Fölster spår ekonomisk storm" och "Råvarugurun: Alla kommer att få betala ett fruktansvärt pris" är rubriker som förutspår domedagen i världens ekonomi.
Nu är det bäst att se upp. Det är inte säkert att dessa yttringar är vad de ser ut att vara. Det finns risk att misstänka att krafter med intresse av att piska upp stämningen ligger bakom. Det är alltid någon som vinner på att andra förlorar i det ekonomiska spelet.
Kanske måste vi vanliga människor förberedas på nödvändigheten att återigen gå igenom ett stålbad för att vissa ska kunna vinna tillräckligt mycket. Vem planterade nyheten, vilka är källorna?
Vem har intresse av att sprida domedagsstämning?

Vi är så in i....förbannade

Idag frågar sig Karin Pettersson på ABs ledarsida varför inte folk är argare över det som alliansen, läs moderaterna, gör med vårt land. Jo, men det är vi. Vi är många som är så in .... förbannade över hur dessa sex år med moderatstyre har raserat stora delar av den svenska välfärden. Vi undrar hur vi ska stå ut till 2014 och hur många fler oåterkalleliga ingrepp i inte bara välfärden, utan också våra tankar om den, ska hinna göras innan dess.
Vi var ganska många som redan 2006 såg vad som skulle komma. Alliansen vann med liten marginal. Tyvärr sov folket vidare under 2010, vilket var mer deprimerande, men de som trodde på alliansens blå dunster om jobbskatteavdrag och rut-avdrag var uppenbarligen tillräckligt många.
Det vore än mer deprimerande att se att om moderaterna vinner ännu en gång, har svenska folket blivit ett gäng egoister som inte ser närmare än till sin egen ytterdörr/eventuellt trädgård. För ett ojämlikt samhälle kommer att slå hårt också mot dem som tror sig trygga i sin lilla rut- och rotvärld.
Alltför många andra finns därutanför och de kommer inte att tiga i all evighet. Och inte heller vi som står på deras sida.

Bostadspolitik á la 30-tal

I Sverige på 30-talet fanns inte allmännyttan. Alla bostäder var privata. Ockerhyror och dålig skötsel av husen var legio. Bostadsbristen var monumental och familjer med sex barn bodde hopträngda i enrumslägenheter, ofta utan toalett inomhus.
Detta bestämde sig socialdemokraterna att ändra på. Man såg bostaden som en social rättighet snarare än ett investeringsobjekt för välbeställda.
Man började med att bygga s k barnrikehus i det som nu kallas närförorter. Sedan kom ABC-områden som Vällingby och Farsta (och liknande område växte fram i Malmö och Göteborg). 10- och 20-talisterna flyttade in i dessa hus. Rejäla hus med låga hyror och god standard. En dröm för den nu äldsta generationen att flytta till.
Under kriget växte nativiteten starkt och på 60-talet stod de stora 40-talistkullarna och ropade efter bostäder, samtidigt som en invandring sakta började öka.
Så man planerade och byggde det omtalade miljonprogrammet. Kanske inte lika välplanerade områden som tidigare, men ändå med god standard för de boende.
På 70-talet hade man byggt bort bostadsbristen och det fanns t o m tomma lägenheter.
Dessa hus byggdes med subventioner och ägdes (och ägs till del fortfarande) av kommunens bostadsbolag. Det gjorde också att hyrorna kunde hållas nere och en vanlig arbetarfamilj hade råd att bo där och kanske t o m ge barnen eget rum.

Idag är allt detta raserat. Vi har lika stor bostadsbrist som på 30-talet. Också idag får stora familjer tränga ihop sig i små lägenheter, mest för att de inte har råd med något större, även om det skulle finnas. Bostadsministern föreslår att människor ska bo inneboende och i andra hand (och han förutsätter också att det finns andrahandslägenheter i stor skala. Kanske för att spekulanter köpt upp flera lägenheter att hyra ut i andra hand, i värsta fall till ockerhyror.)
De enda subventioner kommunen består med är till dem som köper sina hyresrätter till underpris.
Vi är tillbaka på ruta ett. Och det tog bara tio år att komma dithän.

Gör inte barnkonventionen till lag

Just nu är ännu ett absurt utvisningsärende på allas läppar. Lilla Haddile, 2 år, ska utvisas, och återbördas till sin mamma. Mamman övergav barnet efter 20 dagar av okända skäl (men det ryktas om hot, kvinnan kommer ursprungligen från Algeriet där den s k hederskulturen lever på vissa håll). Flickan har bott i en fosterfamilj i Sverige sedan hon var fyra månader och känner inte till något annat, men vad gör det. Hon är ju inte svensk medborgare och "en förälder har rätt till sina barn" som det står i barnkonventionen. Det är rättschefen på Migrationsverket, Michael Ribbenviks, linje.
Många vill göra barnkonventionen till lag i Sverige. Men den bör inte bli lag så länge som ovanstående formulering finns med "föräldrar har rätt till sina barn". Det handlar inte om barnets bästa utan om den gamla vanliga idén att föräldrar äger sina barn.
Däremot bör barn ha rätt till sina föräldrar kanske med tillägget "eller motsvarande", vilket inte är samma sak. I Haddiles fall har hon ju aldrig haft några andra föräldrar än fosterfamiljen, som dessutom är beredda att adoptera henne. Att plötsligt överlämnas till en främmande person i ett främmande land, även om den personen är den biologiska mamman, kan aldrig vara Haddiles bästa, hur tragiskt detta än kan vara för mamman.
Den som gör detta mot Haddile borde betecknas som skyldig till egenmäktigt förfarande med barn. Dessvärre tror jag Migrationsverket gör sig skyldig till det nästan dagligen. Alla fall hamnar ju inte i medierna.

Vem kan man lita på?

En av de saker som ökat under alliansens regeringstid är korruptionen. Där pengar går in går ofta hederligheten ut. Pengar korrumperar.
Och nu är hela den offentliga sektorn, som numera till stor del är privat, full av vinstmaximerande företag som gör allt för att undkomma skatt. Men samhällsklimatet har också förändrats. Det verkar numera självklart att kan man komma undan billigare så försöker man. Det gäller flera statliga myndigheter, som bl a DN visat, och t o m regeringskansliet tar chansen.
När nu också Skatteverket upptäckts med fingrarna i syltburken, har alla spärrar släppt. Det ökar acceptansen för att regler är till för att kringgås.
Vi befinner oss på ett sluttande plan, där regler på arbetsmarknad, i sjukvård, i företagens säljbeteende går ut på att kringgå eller lura folk.
Vem kan man lita på?

En svensk Mitt Romney

Idag läser Reinfeldt upp sin sjunde regeringsförklaring. Ytterligare ett tufft år väntar för de svagaste grupperna i samhället.
Regeringen ville få bort bidragstagarna och införde arbetslinjen. De hade den felaktiga uppfattningen att socialförsäkringarna är bidrag. Så man urholkade dessa försäkringar, så att människor som av olika skäl inte har arbete snabbare ställs på bar backe.
Istället har man sett till att öka just bidragstagarna. De som förr kunde klara sig (nåja) på arbetslöshetskassa eller sjukförsäkring, måste nu sälja hus och hem för att få socialbidrag. Det är ett av regeringen Reinfeldts resultat.
Associationen låg inte långt borta till den svenska regeringen när jag läste Mitt Romneys senaste övertramp där han bl a sa: "– Det är människor som inte betalar någon inkomstskatt. Så vårt budskap om lägre skatt är inte relevant för dem. Jag kommer aldrig att klara av att övertala dem att ta ansvar för sina egna liv." Och tillade att det inte var hans jobb att ta hand om dem.

Lite så känns det inför ännu ett år med regeringen Reinfeldt.

SD ersätter centerpartiet

Centerpartiet ligger under fyraprocentsspärren i United Minds senaste mätning. Dessa mätningar säger inte så mycket i sig, men trenden är klar. Centern har tappat fotfästet. I dess ställe har SD trätt in. SD är nu landets tredje största parti enligt denna mätning med 8,8 procent.
Det har alltid funnits drag av främlingsfientlighet hos centerns väljare och hos en del av centerns representanter på lokal nivå. Men centerpartiet har inte i sin politik gett utryck för denna främlingsfientlighet. Nu finns ett alternativ för dem som inte längre kan finna något de känner igen hos dagens center. Det är oroande.
Och om det i nästa val visar sig att moderaterna inte kan regera vidare utan två av sina stödpartier som eventuellt åkt ur finns risken att SD ändå blir ett alternativ om man vill behålla makten. Och det vill man ju alltid mer än något annat.
M och S ägnar sig åt evig triangulering och snart fattar ingen vad de står för. SD är väldigt tydliga med vad de står för. Det tilltalar många.
Också vänsterpartiet är tydliga. Det är viktigt att de får större genomslag i medierna, så att denna tydliga politik kommer till mer allmän kännedom. V:s politik borde tilltala vänstersossar som undrar vart socialdemokraterna är på väg.
Vi som snart inte står ut i det raserade välfärdssamhälle Sverige blivit, vi har bara V att lita till.

Skolflummet går vidare till högre nivå

Professor Mats Alveson vid Lunds universitet skriver idag på DN Debatt: "Gymnasiebehörighet är ett mål med grundskolan. Sedan skall gymnasieutbildning ge behörighet till högskolan. Och i högskolan öppnar man upp för alla möjliga utbildningar. Brister på lägre nivåer fortplantar sig uppåt – och nedåt, när lärare med svag högskoleexamen undervisar i skolan.

Ser man på en genomsnittlig svensk högskolas eller nytt universitets utbud kan man få intrycket att det är yrkesgymnasieskola. Örebro universitet har till exempel akut- och ambulanssjukvårds-, behandlingsassistent-, byggarbetsledareprogram, program för sommelier och måltidskreatör, hotell och värdskap och till och med ett spa-program. Malmö högskola kör med kurser typ serieteckning och fotbollshistoria."
Är det här landet som ska stärka sin konkurrens med omvärlden? Som ska ha forskare med spetskompetens och stimulera innovationer?
Några är inte ens gymnasieutbildningar, det är studieförbundskurser. Hur har det blivit så här? Jag ser två skäl: Den höga arbetslösheten bland ungdomar. Låt dem få hålla på med något kul så håller vi dem borta från arbetslöshetsstatistiken (därmed inte sagt att det är något fel med ovanstående yrken, men de hör inte i första hand hemma på ett universitet).
Det andra skälet är "skolpengen" som nu också gör högskolor och universitet till konkurrenter om studenter. Det gäller att erbjuda "folk vad folk vill ha", snarare än att se till behovet av kompetens och forskning i stort. Och då är det pengarna som styr.
Det här är Jan Björklunds blinda fläck. Han vill ha hög kvalitet på både skola och universitet, men med marknadens villkor får man skolors och högskolors egna TV3 och TV4-program, där tittarsiffror, dvs antalet antagna bestämmer istället för samarbete och utveckling mellan lärosätena.

EU imploderar med en federation

Vi kommer allt närmare det som många länder vill och andra absolut inte: En EU-federation. EU-kommissionens ordförande Barroso pläderar nu stenhårt för en federation av EUs stater som enda sättet att lösa krisen. Lösningen just nu för euroländerna är en slags gemensam finansminister (ECB) som ska övervaka att de sköter ekonomin.
Vi vet ju hur den gemensamma utrikespolitiken sköts, den som skulle göra EU till en stark och viktig aktör i världen. Sen Ashton tillträdde har EU försvunnit som utrikespolitisk aktör. EUs uttalanden är så urvattnade att ingen bryr sig. Och därför gör the big four (Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Italien) fortfarande som de vill. Vi andra tiger stilla, åtminstone utåt.
En EU-federation är en omöjlighet. Inbilska personer i makttoppen tror att man kan göra ett USA av EU bara man fick till en gemensam valuta. Tyvärr har man glömt de europeiska folken.
Europas historia är inte USAs. Vi har inte flyttat eller flytt till något som vi hoppats skulle vara bättre än det gamla landet. Vi talar inget gemensamt språk, varje lands historia skiljer sig enormt och ju fler länder som kommit in i unionen, desto mer olika har vi blivit. Och få vill att ännu mer makt ska samlas i Bryssel, när de ser hur tafatt EU hanterar kriser.
EU kommer att implodera - en federation är spiken i kistan.

Kritisera Etiopien hårt för brott mot mänskliga rättigheter

Det är mycket glädjande förstås att journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye frisläppts ur etiopiskt fängelse. Carl Bildt beskriver det diplomatiska arbetet i sin blogg. "Under samtalet berördes också den ömsesidiga strävan efter bättre relationer mellan våra bägge länder." ,skriver han bl a.

Det vore dock ytterst olyckligt om detta frigivande leder till mer bistånd eller andra förmåner. Inte minst efter avslöjandet om bluffvideon som användes vid rättegången för att fälla Persson och Schibbye.
Etiopien är och har alltid varit en brutal diktatur, alltifrån Haile Selassie och framåt. Den nu avlidne premiärministern införde dessutom begränsningar i enskilda organisationers möjligheter att verka i landet. Så länge detta gäller finns ingen som helst anledning att mildra tonen mot regimen i landet. Vi ska inte tacka och bocka för att de släppte journalisterna, vi ska kritisera att de bröt mot de mänskliga rättigheterna genom en rättegång med falska bevis.

Valfrihet går före kunskap i skola

Det totala skolflummet fortsätter. Nu vill en rektor i Norrköping införa flexibla höst- och sportlov. Under fem veckor på vår och höst ska elever få välja när de tar ut lovet.
"– Ingen vuxen beordras att ta semester en viss vecka. Som vuxen har man valfrihet och det tycker vi är viktigt att eleverna också har" säger rektorn.
Man undrar hur undervisningen bedrivs i den skolan. Via internet kanske? Och om alla ska tillgodogöra sig kursen, hur hinner man då med allt som förväntas klaras av under en termin?
Och vad säger lärarna? Tycker de att detta är bra? Vågar de säga emot om de inte tycker det? I så fall kanske det märks i nästa individuella lönesamtal.
Sånt här flum är ett av skälen till att kunskaperna sjunker i skolan.

Stefan Löfven gör oss nervösa

Katrine Kielos skriver idag om den svenska modellen: "Svenska idéer och värderingar har en enorm möjlighet att påverka och säkra svenskt inflytande i världen. Vår samhällsmodell är vad som gör oss unika och något som omvärlden i allt högre grad intresserar sig för. I stället för att riva ner den borde vi bygga både en ekonomisk och en politisk strategi runt den. Gärna tillsammans med våra grannländer. Det skulle kunna ge oss den riktning och sammanhållning vi behöver under det unikt stormiga decennium som ligger framför oss.

Stefan Löfven personifierar den svenska modellen men han har ännu inte tagit konsekvenserna av det. I stället låter Socialdemokraterna nervösa. Det finns ingen anledning."
Det är bara ett problem - den svenska modellen finns inte kvar. Den har gått samma öde till mötes som vallhumlorna i Storbritannien, som Kielos hänvisar till
Alliansen/moderaterna har konsekvent monterat ned det som kännetecknade den svenska modellen och det har också varit deras syfte med politiken. Deras ideal är en amerikansk modell, där privata alternativ ska lösa samhällets problem på marknadens villkor. Vi har sett hur det har gått, såväl i Sverige som i USA.
Kielos säger att Stefan Löfvén personifierar den svenska modellen. Men att han kommer från fackföreningsrörelsen är ju bara en liten del av detta koncept. Vi har t ex inte hört ett ord från honom om synen på socialförsäkringarna. Hans fokus tycks helt ligga på näringslivet.
Så vi har all anledning att vara nervösa.

Ordet feminist provocerar män

Karin Pettersson tar i en ledare i Aftonbladet upp att män skriver hatmail av värsta sort till kvinnor som kallar sig feminister. Och varför tas inte alla dessa hot om död och våldtäkt på allvar, när många andra som hotas behandlas mer seriöst, som My Vingren skrev i sin krönika som Karin Pettersson refererar till.
Näthatet har blivit ett gissel som på sikt fördärvar samhällsklimatet. Just när det gäller feminism har dock själva ordet blivit en provokation (främst mot män, men också en del kvinnor). Man kan bara titta på de hysteriska kommentarer en del (framför allt män) ger till ledaren. De är minsann för jämställdhet, lika lön etc. De frågar sig varför man inte diskuterar religiöst kvinnoförtryck, "heders"våld etc.
MEN DET ÄR JU DET FEMINISM GÅR UT PÅ. Att peka på kvinnors underordning i samhället. Feminism riktar sig inte mot män som sådana, utan mot en strukturell ordning i samhället som oftast missgynnar kvinnor (men kan också handla om att fler män bör jobba i kvinnodominerade yrken t ex).
Jag kallar mig inte feminist. Jag har märkt att det flyttar fokus från sakfrågorna. Och där kan det visa sig att män och kvinnor ofta har gemensamma intressen av att ändra på sakernas tillstånd, t ex våld mot kvinnor. Alltför få män står upp i debatten mot detta, trots att de flesta män faktiskt föraktar män som brukar våld mot kvinnor, också verbalt våld.
Tänk om fler män sa ifrån mot sådant istället för att tjafsa om feminism. Så mycket trevligare vi kunde ha det.

Går ej att bortse från invandring vid minskad läskunnighet

Sverige hör till de länder som dalar snabbast i läskunnighet bland 15-åringar, enligt en EU-rapport. Framför allt bland pojkar blir läskunnigheten allt sämre. Rapporten understryker att läskunnigheten inte har med invandringen att göra, att barn uppvuxna i respektive land läser sämre än tidigare oavsett invandring.
Det finns nog många orsaker till minskad läskunnighet. Vi vet ju att pojkar ägnar alltmer tid åt spel på internet, alltfler ungdomar överhuvudtaget matas med allt enfaldigare program i olika TV-kanaler.
Den ökade segregationen är nog ändå den största boven. Tidigare gick barn i den närmaste skolan, vars upptagningsområde ofta sträckte sig över både mer välbärgade och mindre välbärgade områden. Alla vet att om man hamnar i en grupp med ett antal personer som presterar ganska bra, påverkas de andra att hänga med och tvärtom.
Nu ser vi hela tiden att studiemotiverade hamnar i vissa skolor och andra (oftast kommunala) får ta emot de mindre studiemotiverade som har sämre stöd hemifrån.
Kanske är inte heller svensklärarna lika intresserade av läsning och språkförståelse som tidigare. Mer nyutexaminerade lärare kanske är alltför fascinerade av de nya medierna för att fördjupa sig i böcker.
Sen gör man sig nog en otjänst om man helt bortser från invandringen. Inte minst gör man barn som just anlänt från ett annat land en otjänst om man direkt sätter dem i en svensk klass, utan att de får tillräckligt av läsningens grunder i sitt hemspråk. Och än värre om de hamnar i ett område med nästan bara invandrare och klasserna består av barn från 10-15 länder. Hur undervisar man i sådana klasser? Erbjuder dagens lärarutbildning möjligheter att tackla sådana problem.
Det är ingen tillfällighet att det är Finland som har högst andel läskunniga 15-åringar. Det är också ett av de europeiska länder som tar emot minst antal flyktingar. 

EU blir alltmer totalitärt

De odemokratiska tendenserna i EU förstärks. Nu vill den italienska ledaren (icke-vald tjänsteman) Mario Monti lägga munkavle på EU-ledarna när det gäller att uttala sig negativt om euron. Också Angela Merkel har anmärkt på tyska kolleger som uttalat sig kritiskt om situationen för euron. Monti efterlyser en uppförandekod.
Så fjärmas vanliga människor alltmer från makten i Bryssel. Det är illa nog att de flesta handlingar i EU är sekretessbelagda, nu efterfrågas också uppförandekoder och munkavle på de högsta ledarna. Det är så det brukar fungera i totalitära stater.
Det demokratiska inflytandet glider allt längre bort från de europeiska befolkningarna om det ens någonsin fanns där. Men ens värsta farhågor om EU börjar besannas en efter en.

Snart gör hembiträdet comeback

Regeringen öser ut pengar till dem som redan har. Läxhjälp blir nu avdragsgillt inom rut-avdraget. Flera företag satsar nu på denna lukrativa idé. Ja, några får jobb som läxhjälpare, men som vanligt till en hög kostnad för skattebetalarna.
Det är orimligt att våra skattepengar hela tiden ska gå till dem som redan har. Det tjänar inget till att Reinfeldt & co tjatar om pensionärer som får städhjälp och jäktade ensamstående mammor som får stöd. Verkligheten ser inte ut så. Det är som vanligt de med mycket pengar som gynnas. Pensionärer och ensamstående mammor har nog med att betala hyra och ökande kostnader för el, telefon etc.
Snart kommer alla tjänster i hemmet att bli avdragsgilla och plötsligt är det gamla hembiträdet tillbaka. Förmodligen uthyrd från ett bemanningsföretag.
Och vi är alla med och betalar.

Kortsiktighet har lett till sjukhusbrist

Nu ser vi effekterna av de många sjukhusnedläggningarna på 90-talet. Trots varnande ord om både  befolkningsökning och en åldrande befolkning, valde politikerna som vanligt en kortsiktig lösning. Och nu står vi där med överfulla sjukhus där de anställda har olidliga arbetsförhållanden och patientsäkerheten är hotad.
Och de nedlagda sjukhusen har blivit specialistsjukhus, som St Erik för ögonvård (och privata naturligtvis). Stockholm behöver minst ett akutsjukhus till. Det blir att belasta skattebetalarna med att försöka återköpa något av de sjukhus som sålts.
Vem vågar göra verklighet av nödvändigheten?