Nobeldagen är här och eminenta forskare får ta emot pris för långvarig forskning. Karin Pettersson hänvisar i en ledare i AB till en rapport från Högskoleverket. Den var allt annat än rolig läsning:
"Rapporten visar följande: utbildningsnivån sjunker i Sverige. Andelen unga som får en högskoleexamen blir allt färre.Samtidigt, i vår omvärld, går utvecklingen åt motsatt håll. Där satsas det på högre utbildning, trots ekonomisk kris.
I Danmark och Finland kommer hälften av landets unga få en högskoleexamen i framtiden. I Polen 55 procent.
Samma år som Jan Björklund blev utbildningsminister nådde Sverige sin toppnotering – andelen unga som fick en examen från högre utbildning nådde 41 procent. Sex år senare är andelen nere i 37 procent. Och nu sjunker antalet platser på högskolan."
Detta är utbildningssituationen i krisens Sverige. Samtidigt ifrågasätter en ledare i DN att vi ska ha så mycket utbildning. "Även samhället kan satsa för mycket på utbildning. Studier innebär inte bara utgifter för själva utbildningsplatserna utan har också en alternativkostnad. Det vill säga: Studenterna hade kunnat börja arbeta tidigare och på så sätt bidra till att höja välstånd och skatteintäkter." skriver DN.
DN har väl lyssnat på Jan Björklund. Han tycker inte heller högre utbildning är så viktigt. Att säga att studenterna kunnat börjat arbeta tidigare är ju ren cynism i ett samhälle där ungdomar med t o m flera examina har svårt att få jobb. I så fall får de väl börja på MacDonalds eller liknande, men där importerar man ju istället arbetskraft. Det är ju i lågkonjunkturer det är bra att satsa på utbildning, så att det finns välutbildad arbetskraft när hjulen börjar snurra igen. Utbildning är alltid välinvesterade pengar, om inte annat så för individen själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar