Nu diskuteras öppet om Grekland ska lämna euron. Samtidigt är det en enorm prestigeförlust för federationsförespråkarna. För många i Bryssel, men även i andra politiska sammanhang, (folkpartiet i Sverige t ex) har EU hela tiden inneburit drömmen om ett federalt Europa, en motsvarighet till Amerikas förenta stater. Införandet av euron och den nya utrikestjänsten EEAS är steg i den riktningen. Vad man vägrar se är att Europa aldrig kan bli ett nytt USA. Förutsättningarna är i det närmaste diametrala.
De som emigrerade till USA var helt inställda på att börja ett nytt liv. De ville lämna allt det gamla i Europa och annorstädes bakom sig. De ville skapa nya liv åt sig själva och de kände (ofta) en samhörighet med dem som ville detsamma.
Inget av detta finns i Europa. Vi har inget gemensamt språk, även om internet börjar göra engelska till ett sådant, vi har olika samhällsmodeller som vi vill påverka genom våra demokratiskt valda politiker. Vi vill att våra politiker ska ha handlingsutrymme genom en självständig ekonomisk politik och många av oss vill inte ha en gemensam EU-utrikespolitik (vilket vi har nu).
Vi har fått en president, kallad högste representant (van Rompuy) som ingen sett röken av sen han tillsattes i stort sett. Ingen känner respekt för denne man så som man känner respekt för presidenten i USA. Istället har EUs gamla kärnländer Tyskland och Frankrike mer eller mindre övertagit rodret.
Drömmen om ett federalt Europa krackelerar i takt med att den grekiska krisen sprider sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar