Per Anckersjö, Centerpartiet, menar att naturen är till för människor. Vi skapar inte naturreservat för ekorrar och skalbaggar menar han, utan för att människor ska få vistas i skog och mark och utöva sina aktiviteter. Som han skriver på SvD:s Brännpunkt: "Under 2011 kom rapporter om att slitaget på stadens naturreservat ökat. Även här kom negativa reaktioner – trots att uppgifterna i grunden är mycket positiva. Slitaget beror nämligen på att vi börjat använda naturreservaten mer, som individer och genom föreningar som anordnar ridning, cykeltävlingar och annat."
Det märks att Anckersjö är centerpartist. Han har LRFs inställning till naturen, nämligen att den ska brukas för människors skull. Och det ska den naturligtvis till en viss gräns. Men vad är det för glädje med en "natur" som består av parkvägar med ankdammar med inplanterade parkfåglar för att man undanröjt de naturliga miljöerna för många arter. För att stigar i skogen blivit lerstråk för att cykeltävlingar hålls bland känsliga mossor och där många arter försvinner på grund av störningar och slitage.
Försök hitta en riktig skog på Sveriges landsbygd. Vi tror att vi har mycket skog i det här landet, men vi har plantager. Monokulturer där bara enstaka arter tillåts leva eller ens skulle trivas.
Och i Per Anckersjös värld ska naturen läggas tillrätta i "pocketparker" och naturreservat, där reservat inte betyder skydd för naturen utan fritt fram för all möjlig störande verksamhet.
Förr brukade centern värna om hela Sverige. Nu verkar de stå för att exploatera så mycket som möjligt av stadens natur, för att tränga ihop människor.
Vem står idag för att kanske det inte är bara Stockholm som ska växa, kanske behöver hela Mälardalen bli en region där människor i större utsträckning kan bo och framför allt livnära sig. När upphörde centern att tänka regionalpolitiskt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar