Optimistiska röster hörs för att nu när det händer saker i länder i Mellanöstern och Nordafrika blåses nytt liv i fredsprocessen mellan Israel och Palestina. På något sätt verkar man tro att bara för att Israel kallar sig demokrati så ska det ta sitt ansvar och föra processen framåt. Men det enda demokratiska med Israel är att de väljer sina ledare. Och så länge det väljer sådana i grunden antidemokratiska personer som Netanyahu kommer ingenting att hända. Det har han ju tydligt deklarerat. "Vi kommer aldrig att gå tillbaka till 1967 års gränser" har han ju slagit fast.
Det demokratiska med Israel är ju att man faktiskt kan rösta bort honom. Men de människor i Israel som vill ha fred med palestinierna och matas med Netanyahus världsbild lämnar i allt större skaror landet. Kvar blir de militanta och hämndlystna. Och de blir ju alltfler på den palestinska sidan också, ju mer frustrationen växer.
Jag tvivlar på att något händer såvida inte tydliga demokratier bildas i grannstaterna väldigt fort. Det scenariot lär dessvärre dröja, även om hoppet om detta är större, än att Israel intar någon acceptabel förhandlingsposition.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar