tisdag 25 januari 2011

Utbildning ingen kommunal angelägenhet

Återvänder till ett av mina mantran, skolan. Metta Fjelkner, Lärarnas Riksförbund, har rätt i att man måste lyssna på lärarna. Det slutade man dock med redan 1989 när Göran Persson var skolminister, trots lärarnas strejker. Han satte den första spiken i kistan med kommunaliseringen. Den banade väg för det kaos som idag råder i skolvärlden.
Nu har man släppt loss marknadskrafterna totalt och det är tragiskt att se vad det gör med utbildningsnivån. När inte bara elever får välja skola, utan skolan också får välja elever, uppstår den segregation som idag är främsta hotet mot våra barn.
Face facts: det går inte att bedriva vettig undervisning i klasser med 10-15 olika nationaliteter, där många inte ens behärskar svenska. Vilken enorm otjänst vi gör dessa barn, som i stort sett direkt från flyktingförläggningar placeras i vanliga skolor, i varje fall om skolan och klasserna består av en majoritet av olika nationaliteter. Man håller sig till sin grupp, talar sitt eget språk, det skapar trygghet för stunden. Men knappast för framtiden.
Skolan måste återförstatligas så att undervisningen blir likvärdig i hela landet. Skola och utbildning är inte en kommunal angelägenhet. Och ännu mindre en privat angelägenhet, åtminstone när det handlar om vinst som mål (vinst är målet för riskkapitalbolag och det är inget konstigt i det. Det konstiga är att politikerna tycker det är OK att privata aktörer gör vinst med skattemedel).
Häri ligger den fundamentala knuten som fått Sverige att rasa i alla internationella skolmätningar de senaste tio åren, alltmedan "friskolor" och vinstintressen brett ut sig. Men politikerna fortsätter att blunda (utom V ska sägas).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar