måndag 31 maj 2010

Nu först reagerar världen

Man saknar egentligen ord för att säga något om Israels senaste brott mot folkrätten (den som de ändå bryter mot dagligen).
Men det är också sorgligt att se att först när européer själva blir utsatta för Israels övervåld och nonchalanta inställning till internationell rätt, reagerar det internationella samfundet. Den här attityden till människoliv möter palestinier dagligen i det blockerade Gaza. Godtyckliga arresteringar, kollektiv bestraffning, stöld av egendom från människorna på ockuperad mark. Vardagligheter för människorna där, men man kanske kan få en viss förståelse för det hat som sådan behandling skapar.
Låt oss hoppas att det inträffade leder till en skarpare hållning mot Israel från EU (skammens organisation som först krävde demokratiska val och sedan underkände folkets röster) och allra mest från USA. Visserligen känner de säkert igen mycket av Israels agerande i sitt eget, men kanske Obamaadministrationen ändå kan visa lite större anständighet och mod än sina föregångare när det gäller att ta i på skarpen mot Israel.

söndag 30 maj 2010

DN utser rödgrön minister

Rätt intressant att se att Peter Wolodarski i dagens ledare DN utser Lars Ohly till utrikesminister. Samtidigt skriver han "att Mona Sahlin och socialdemokraterna vill släppa in vänsterpartiet till UD är huvudlöst".
När sa Mona Sahlin att de skulle låta någon vänsterpartist regera i UD?
Nej, naturligtvis bara ännu ett grepp för att skrämma väljare från att rösta på de rödgröna.
Han skriver också att det inte finns något avsnitt om EU i det rödgröna manifestet och hur ska de förhålla sig till detta? Ja, det kanske faktiskt är så att man accepterat att vad man än tycker om EU så är vi nu med och EU är en del i regeringsarbetet vare sig man vill eller inte, EU bestämmer Sveriges utrikespolitik (har det undgått Wolodarski?)handlingsutrymmet för ett litet land (i folkmängd) som Sverige blir allt mindre. Som ordförandeland kunde Sverige ha påverkat mer, men Reinfeldt & co valde förstås den försiktiga vägen och satt så still i båten det bara gick. Nu har vi den märkliga utrikestjänsten där Catherine Ashton slåss om inflytandet med "presidenten" Rompuoy, EUs ordförande Barroso, det tillfälliga ordförandelandets stats- och utrikesminister (just nu Spanien, 1 juli Belgien)EU-kommissionärer inom området samt Europaparlamentet. EU kommer så småningom att implodera, det är bara att vänta. Eurokrisen visar vägen.

lördag 29 maj 2010

Sidas två anslag

Idag hörde jag äntligen en vettig kommentar om biståndet och Sida. Det var i Ekots löragsintervju som den blivande amabassadören i Afghanistan och nuvarande ordföranden i Afghanistankommittén, Torbjörn Pettersson (fp) som stod för den.
Han lyckades skilja på Sidas förvaltningsanslag och biståndsanslaget, vilket inte Gunilla Carlsson gärna gör, när hon försåtligt blandar ihop korten för att på ett subtilt sätt misskreditera biståndet.
Torbjörn Pettersson lyfte fram hur man arbetar med bistånd internationellt och hur man utvärderar och följer upp. Det ser inte riktigt ut som den revision Riksrevisionen arbetar med, som är anpassad efter svenska förhållanden.
Det är sällan som bistånd idag bara finansieras av ett givarland. En hel del är stöd som går till en sektor, t ex hälsa eller utbildning, och där flera givarländer och kanske också FN-organisationer och internationella banker ingår. Pengarna går via landets egna budgetsystem och administreras av dessa. Fördelen med detta system är att givarna har insyn direkt i hälso- eller utbildningsbudgeten. Men man kan inte se vilka pengar som är svenska. Däremot kan man se hur pengarna används och det måste ju ändå vara huvudsaken.
Sida har också ett förvaltningsanslag som ska gå till dess egen förvaltning. Att generaldirektören inte kan hålla ordning i detta och överskrider det utan att vidta tillräckliga åtgärder är däremot högst anmärkningsvärt. Gunilla Carsson gör alldeles rätt som byter ut honom.

onsdag 26 maj 2010

Victoria sågar av den gren hon sitter på

Det är väl ändå dags att säga något om det sorglustspel som kronprinsessbröllopet utgör. Allt sorgligare faktiskt, just för att de kungliga väljer att gå emot det de själva står för, nämligen svensk tradition. Det är deras enda existensberättigande; att visa de värden Sverige står för. Sverige står för jämställdhet och vår vigseltradition går sedan väldigt lång tid tillbaka i denna anda, med två jämlikar som går till altaret tillsammans.
Tyvärr Victoria, det är inte upp till dig eller kungen att bestämma att ni vill avvika från denna tradition. I så fall ska inte skattebetalarna lägga miljoner på ditt bröllop.

tisdag 25 maj 2010

Carlgren vill ha äkta valfläsk

Andreas Carlgren verkar helt ha missförstått innebörden i begreppet valfläsk.
Vad får honom att nu också gå valjägarnas ärenden, enligt debattartikel i Aftonbladet av Isabella Lövin och Carl Schlyter? Man börjar undra om någon betalar honom för att få Sverige att inta positionen att vi ska frångå tidigare överenskommelser om den biologiska mångfalden och tillmötesgå krav från valjägarnationer. Skit lär han i alla fall få från alla som inte gillar kappvändare och att man överger det man en gång stått för för att få sitta kvar vid maktens köttgrytor. Bara värt förakt.

Varför inget klotter på reklamen?

En sak som alltid förvånat mig är att stans klottermarodörer aldrig klottrar på reklamaffischer och skyltar. Är de kommersiella budskapen heliga för dessa annars så hämningslösa miljöförstörare? Det klottras ju inte bara på hus och stolpar, utan också på berg, stenar och träd. Om det åtminstone stod något vettigt, fanns ett budskap i kladdet, men det är bara fult och förslummar omgivningen.
Annars inbjuder ju reklamen till att kommenteras. Det kunde ju bli riktigt interaktivt med kunderna. Då kunde ju dessutom allt miljöstörande i omgivningen samlas på ett ställe.
En del säger att "bara vi kan få särskilda graffitiväggar" så skulle det klottras mindre. Fan tro´t. Det finns ingen som helst konstnärlig ambition hos dessa klotternissar, de skulle bara kladda över andras kanske mer seriösa försök på en sådan vägg. I Farsta fanns en gång några vackra målningar i betongundergången under tunnelbanan som gjordes gemensamt av traktens ungdomar. Det höll i sig några år, men sedan började klottrare att förstöra målningarna. Det är vad som kommer att hända också med särskilda graffitiväggar.
Klotter verkar förbli ett för stockholmarna svindyrt gissel.

söndag 23 maj 2010

Amerikanskt skoflum

I Texas har man antagit en ny läroplan. I den ingår att barnen får lära sig:

Att separationen mellan kyrkan och staten var ett misstag.

Att den amerikanska kulturen och dess värden gynnar världen.

Att FN och andra internationella organisationer är ett hot mot den personliga friheten.

Att skatter skadar den ekonomiska utvecklingen.

Om man trodde att USA skulle bli lite mer liberalt med Obama kan man glömma det. Visserligen än så länge bara i Texas (Bushs hemstat), men Texas är en mäktig delstat. Ytterligare en generation amerikaner ska uppfostras att tro att USA är jordens salt och att samarbete och kompromisser med andra är av ondo.
Det är väl därför USA är den enda demokratiska stat som inte skrivit på barnkonventionen, liksom det är den enda demokratiska stat som fortfarande har dödsstraff. Ibland påminner USA mer om sina s k fiender Iran och Nordkorea.

Skolan som lekstuga

Det finns ett område inom politiken där jag definitivt inte håller med vänstern. Det gäller skolan. Jag är ingen fan av Björklund, men dessvärre har han oftast rätt på detaljplanet. Han vill t ex återförstatliga skolan, vilket jag håller fulständigt med om. Kommunaliseringen var de första spiken i kistan för dagens skola. Att han sen inte förstår att det här med skolpeng och privatiseringar skapar segregering och motverkar en skola lika för alla är tragiskt, för då kommer man inte åt grundproblemet.
Idag skriver Björklund på DN Debatt http://www.dn.se/debatt/elever-ska-inte-vara-med-och-bestamma-lararens-lon-1.1109892 om något så osannolikt flummigt som tycks tillämpas i vissa kommuner, att man inte kan tro att det är sant. Eleverna får sätta betyg på lärarna och dessa betyg ska sen ligga till grund för lönesättning av lärarna.
Björklund ger alla goda motargument själv, men det vore klädsamt om vänstern omprövade sin skolpolitik. Det är som om de fortfarande sitter i skolbänken och grämer sig över sina orättvisa betyg och vill ge igen på lärarna. Ja, betyg är ett problem och de är ofta orättvisa, precis som chefers lönesättning av anställda kan vara det och där ovidkommande saker som personkemi, utseende och frispråkighet kan påverka lönen, snarare än prestationen i sig. Då kan man ju bara föreställa sig hur elever, som på intet sätt är tränade i att bedöma prestationer kan döma. De flesta har väl upplevt att i vuxen ålder ompröva sin inställning till vissa lärare och inse att de faktiskt var rätt bra på det de gjorde.
Det här är en viktig samhällsfråga som vänstern inte kan flumma bort.

lördag 22 maj 2010

Nervösa högersossar

Varför är Ilija Batljan socialdemokrat? Måste vara av karriärskäl för han skulle platsa lika bra hos moderaterna.
Visserligen bor han i Nynäshamn, men hans bild av stockholmaren känns nog rätt fjärran från merparten av hur stockholmarna har det. Alla har inte villa eller bostadsrätt och en årslön på 40 000. Väldigt många önskar att de överhuvudtaget ska lyckas finna någonstans att bo utan att ruinera sig.
Socialdemokraterna behöver inte folk som Batljan, de behöver mer vänstertänk, så att staden blir dräglig att leva i. Som det nu är ser vi stockholmare vår gemensamma egendom säljas ut och slösas bort till privata riskkapitalbolag eller dumpas till folk i hyresrätter som råkar bo där just nu.
Med sådana som Batljan i leden är det klart att folk inte röstar på s. De kan lika gärna rösta m så får de samma sak.

Utan argument

En ledare i Barometern menar att Mona Sahlin inte kan bli statsminister pga sin klädsel. Tala om att sakna politiska argument.
Säg som det är människa; du kan inte tänka dig en kvinna i den rollen. För på vilket sätt skulle i så fall vår vice statsminister, Maud Olofsson, vara så mycket mer välklädd. Slår vad om att ledarskribenten inte tycker hon heller platsar.
Men det går tydligen alldeles utmärkt med en tofsprydd finansminister.
En värld med lite mer färg bland de mörka kostymerna på EUs uppställningsbilder skulle kanske annorlunda ut, inte bara på bilden.

fredag 21 maj 2010

Valet handlar om samhällssystem

Jag storknar om en debatt till handlar om skatter och skattekronor hit eller dit. Ständigt trillar politikerna, framför allt socialdemokraterna, dit och börjar rabbla siffror. Det skiljer 2 miljarder mellan alliansen och de rödgröna i skattefrågor. Att det ska vara så svårt att hålla sig till vad skatterna ska betala. Är det systemskifte eller fortsätt välfärd för alla? Det är faktiskt det som är den stora skiljelinjen.
Journalisterna verkar också helt förblindade av sifferexercisen istället för att se att det är två olika sorts samhällen vi talar om.
Istället rabblas siffror och avslutas med "vem vann debatten" och då handlar allt om kroppsspråk och personfixering.
Jag står inte ut med fler debatter av den här kalibern och medias s k analyser efter dem. Men att prata hela samhällssystem är väl för komplicerat för dagens mediafolk? Väskor, hårfärg och ansiktsuttryck är vad analysen handlar om. Och en evig sifferexercis som ingen orkar följa eller komma ihåg.

Skrytbyggen dränerar "välfärdens kärna"

Var kommer alla de pengar ifrån som plötsligt kan satsas av allmänna medel (skattekronor) i skrytbyggen á la nya Karolinska? Och i det absurda i att bygga en ny storarena bredvid den nästan aldrig fullsatta Globen, samtidigt som Solna bygger ut Råsunda?
Samtidigt kämpar Hemtjänsten, socialtjänsten, kommunala skolor och vårdcentraler med besparingar som dränerar dem på kvalitet. Så kan man säga att kommunal verksamhet har sämre kvalitet än privat. De har nämligen privilegiet i att välja sina kunder. De kan köpa allmän egendom billigt och göra stora vinster. Kvaliteten är visserligen oftast inte i fokus här, men de har som sagt privilegiet att välja sina klienter. Ändå går det nästan inte en dag utan att man läser om uppdagat fusk i någon privat verksamhet som drivs med skattemedel.
Det är helt orimligt att offentliga medel inte redovisas offentligt för det första. För det andra bör samma regler gälla för privat och offentlig verksamhet; dvs de måste t ex ta emot elever från alla håll och ska inte kunna välja och vraka.
För det tredje bör dessa privatiseringar utvärderas av oberoende utvärderare för att se om skattepengarna används optimalt på detta sätt.

onsdag 19 maj 2010

Politikerskrået hinner inte med

Fredrik Reinfeldt sitter i morgonsoffan och säger att han aldrig varit långtidsarbetslös. Nej, för han har inte haft något riktigt jobb att bli arbetslös ifrån. Om man tittar på hans biografi på www.regeringen.se kan man se att de enda icke-politiska jobb han haft är tillfälliga jobb på SEB i Täby 1986 och 1987 (sommarjobb?). Annars har han bara haft politiska uppdrag.
Dessvärre gäller detta alltfler politiker. De blir ett skrå fjärmat från "vanligt" folk, skolade i ungdomsförbunden och tar sedan klivet direkt in i den större partiapparaten.
Förr sammanträdde riksdagen då och då och riksdagsledamöterna hade jobb vid sidan av. Alla i regeringen satt också i riksdagen. Idag är samhället så komplicerat att det inte finns tid att ha någon annan syssla. De har inte ens tid att få överblick över hela samhället utan kan i bästa fall följa sitt utskotts frågor. Regeringens ministrar sitter upp över öronen i ärenden och har bara tid att komma till riksdagens frågestunder och omröstningar om de nu ens har en riksdagsplats.
Risken med denna utveckling är att de som ytterst stiftar våra lagar inte hinner sätta sig in i frågorna, ser konsekvenserna osv. Det ser vi inte minst i den hafsiga lagstiftning som regeringen föreslagit och riksdagen antagit. Men det kanske var medvetet för att hinna få igenom så mycket systemskifte som möjligt under mandatperioden.

tisdag 18 maj 2010

Sorglig migrationspolitik

Idag skriver Aftonbladet om Reza Barzanjeh som riskerar att utvisas trots att hans vänner redan avrättats.
Sveriges migrationspolitik är ett stort skämt. Det enda man är intresserad av är återvändande och där använder man biståndet som lockmedel. Däremot är arbetskraftsinvandring intressant, men bara de vi själva väljer, nämligen högutbildade personer med specialistkompetens.
Regeringen definierar de mest odemokratiska och konfliktfyllda länder som "säkra" att återvända till, såsom Iran, Irak och Afghanistan. UD avråder från resor till dessa länder, men ändå kan man skicka folk dit, ofta också barn. Den lille Tobias Billström tycker man ska bygga särskilda barnhem i Afghanistan dit ungarna kan skickas. Denna cyniska inställning kan bara den ha som har levt ett alltför skyddat liv med bara egenintresset som drivkraft.
En sorglig figur med en sorglig politik.

onsdag 12 maj 2010

Fel byggtänk

En liten notis i DN meddelar att Bromstens industriområde ska bebyggas med lägenheter. Gott så. Men bara 30% ska vara hyresrätter. Helt fel tänkt. Det omvända borde vara självklart.
Stora ungdomskullar är nu i 20-årsåldern och står inför att flytta hemifrån. Ändå verkar det helt ha undgått politikerna. Man envisas med sina bostadsrätter. Och i längden väntar hemlöshet eller skuldfällor på många ungdomar. Eller en evig barndom hemma hos mamma och pappa.

Marknadsindoktrinering pågår

Idag finns två läsvärda inlägg i DN; dels Göran Rosenbergs krönika om vinst eller ej inom samhällsservicen och ett debattinlägg från Seco om det omöjliga för Posten att tillgodose postservice i hela Sverige med marknaden som utgångspunkt. De hamnar i samma dilemma som SJ, nämligen att de ska vara lönsamma trots att man bjuder in konkurrenter som kommer att köra de lönsamma sträckorna.
Marknadens mål är inte samhällsservice, det är vinst. Det kommer i längden att innebära, ju fler områden som läggs under marknadens boja, att stora delar av landet kommer att sakna fullgod samhällsservice (fler än nu alltså). Endast verksamheter som är lönsamma, dvs kan generera vinst, kommer att vara intressanta.
Vi fortsätter ju att betala skatt för service, men nu ska den gå omvägen över vinst för företag, vilket gör verksamheten dyrare (och dessvärre ofta sämre eftersom företag vill vinstmaximera genom att spara, t ex på personal).
Återigen, det finns alla skäl att försöka ändra på detta innan vi alla är så marknadsindoktrinerade så vi inte ser att vissa saker gör vi för att de är bra för oss alla, dvs gynnar alla individer och inte bara dem som har råd att betala.

tisdag 11 maj 2010

Spridda skurar

- Läser ett citat av Göran Häggluns (kd) i Metro: Han vill att alla människor ska ha en chans och ingen hållas tillbaka för ett mänskligare samhälle för alla. Ja, vem vill inte det? Men då borde han kanske inte sitta i den här regeringen.

- Dessutom säger Göran Hägglund att kd är ett brett parti för alla, kristna och muslimer m fl. I så fall kanske man borde byta namn - till Demokraterna(r) t ex som i religiös.

- Många av oss som kritiserar RUT-avdraget får ständigt höra hur vi föraktar städjobb och dem som städar. Men det är ju inte vår attityd det är fel på, utan attityden hos dem som köper städtjänster och inte vill betala vad det kostar, utan förväntar sig att andra ska vara med och bidra till deras privata angelägenheter.

- Sverker Olofsson får ett eget debattprogram i TV i höst. Det tackar vi för. Pålästa terriers finns det alltför få i journalistkåren nuförtiden.

måndag 10 maj 2010

Att bygga sitt väljarunderlag

Läser i DN att Danderyd m fl rika kommuner inte vill bygga mer. De är rädda att rubba väljarunderlaget. Det är det moderaterna värnar om när de säljer ut allmännyttan. Stockholm ska bli ett ghetto för de välbärgade och det är på god väg. Men kommunen kommer att självdö om inte hyresrätter till rimliga priser kommer fram. Någonstans måste ungdomarna börja sin bostadskarriär. Men alliansen tål uppenbarligen inte begreppet hyresrätt och förutsätter att allt ska ägas och skötas privat. Men marknaden har redan slutat fungera på bostadsområdet i Stockholm.
Bubblorna växer kring alliansens samhällsbygge som spricker en efter en. Men blindbockarna leker vidare.

söndag 9 maj 2010

Pensionera kungen

Aftonbladet låter meddela att kungen går på fest med en kompis till diktatorn Noriega istället för att medverka på svenskveackan Seattle.
Ännu ett bevis på kungens dåliga omdöme, som för övrigt ständigt visar sig, i allt från vänskaper med diktatorer (Brunei) till korkade uttalanden om vargar och vargjakt. För att inte tala om alla fadäser i olika tal, ointresse där hans jobb är att vara intresserad osv. Många gånger har han räddats av Silvia (som förmodligen räddade hela monarkin genom att gifta sig med detta stolpskott).
Nu är det dags för nya kvastar. Kungen har gjort sitt. Victoria verkar vara en person som skulle kunna få jobbet om hon sökte det. Dags att hon får det fulla ansvaret.
I detta skifte borde det också vara självklar att apanaget och hur det används redovisas på samma sätt som andra statliga utgifter.
Så pensionera kungen nu. Till att börja med.

lördag 8 maj 2010

Kriminalisera också sexsäljarna

Ytterligare en sorglig figur dyker upp bland alliansens riksdagsledamöter. Folkpartisten Camilla Lindberg vill ha lagliga bordeller (man får ju utgå från att det handlar om privat företagsamhet i det borgerliga Sverige). Hon tror att man kommer ifrån handel med kvinnor och barn på detta sätt.
Problemet är inte att kvinnor prostituerar sig. Problemet är män som köper sex. Sexköpslagen, som kriminaliserar torskarna, har hindrat tusentals män från att ta ett varv på någon gata och plocka upp en kvinna, som kan vara allt från utslagen heroinist till tonåring som vill ha pengar till konsumtion av olika slag.
Det bästa vore om man helt kriminaliserade prostitution, dvs även att sälja sex. Det skulle hindra ytterligare en hel del kvinnor från att frivilligt ge sig in i sexträsket. Jag förstår inte dem som säger att det vore så synd om kvinnorna om de åkte fast. Det kanske faktiskt skulle ge dem chansen att börja ett annat liv.
Men det är klart, när en av de högsta polischeferna hör till dem som friskt utnyttjar kvinnor (prostituerade eller ej)lär det bli svårt att få igenom en sådan lag.

torsdag 6 maj 2010

Tillbaka till kvinnorummet

Igår skrev jag om jämställdhetsslentrian och att vi tror vi har så mycket jämställdhet att knappt någon talar om det längre.
Idag upptäckte jag att det är värre än vad jag trodde. DN skriver på sin Insida om att många 80-talistkvinnor drömmer om en hemmafrutillvaro. Ja, det kan säkert verka lockande i en tid av hög arbetslöshet eller när jobbalternativet är ett mindre stimuleramde arbete.
Men akta er vad ni bedrar er! Ni tar ett kliv rakt ut i ofriheten. Ingen pensionsgrundande inkomst, arbetsgivare som framför allt frågar efter erfarenhet hos jobbsökande när barnen blivit så stora att ni kanske vill söka er tillbaka till arbetsmarknaden (med risk att ni dessutom blivit för gamla), ekonomiskt beroende av en man.
Ni som charmas av "Desperate housewives" borde läsa "Kvinnorummet" av Marilyn French.

Glöm inte "Det sovande folket"

Idag citerar Norrländska Socialdemokraten Fredrik Reinfeldts bok "Det sovande folket" från 1993:
"Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras. De hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten."
I ledaren står vidare: "Dagens Reinfeldt uttrycker sig inte lika extremt. Men i grunden står han för samma ideologi som 1993.
I Mats Wiklund bok "En av oss" (Fischer & Co 2006) medger Reinfeldt att dagens politik har en sådan ideologisk grund.
"Delar av den kritiken bär vi ju fram i dag. Att ersättningssystemen är för omfattande, att människor inte kommer till sin rätt", sa Reinfeldt till Wiklund.
Det är också mot den bakgrunden vi ska se regeringens ingrepp i a-kassan och sjukförsäkringen. Trygghetssystemen gör svenskarna till lata dagdrivare.
Hungriga vargar jagar bäst, enligt borgarnas synsätt."
Det kan vara bra att påminna om det när Demoskops senaste mätning visar på borgerlig ledning inför valet.

onsdag 5 maj 2010

Jämställdhetsslentrian

Idag presenterar Aftonbladet en nyhet om en doktorsavhandling som visar att Försäkringskassans information till föräldrar var mer jämställd på 70-talet än nu.
Jag är inte förvånad. På 70-talet fick man kämpa för varje litet framsteg och det var också då som många av de stora jämställdhetsreformerna genomfördes, som t ex delad föräldraförsäkring, fri abort och fler daghem.
I dagens samhälle tror vi att vi uppnått en så hög grad av jämställdhet att det blivit slentrian. Vi märker inte ens när framstegen börjar urholkas, som t ex med vårdnadsbidraget (jag har inget emot att kvinnor vill vara hemma, men varför ska samhället betala för det?). Löneskillnaderna mellan män och kvinnor ökar, vilket till stor del beror på den individuella lönesättningen. Merparten av chefer är fortfarande män och all forskning visar att män ser män i högre grad än de ser kvinnor. Att i allt större utsträckning överge allmänna fackliga krav på generella kriterier för lönesättning och istället få det att handla om individuella prestationer som ofta dessutom handlar om personliga egenskaper, missgynnar kvinnor. (Förutom att man får allt tystare arbetstagare. Det gäller ju att inte stöta sig med chefen.)
Tyvärr verkar mycket av dagens kvinnokamp mer handla om ordet feminism och innebörden i det än vad man gör av det. Risken med detta är att andra sätter etiketter som man inte vill ha (t ex manshatare). Och det finns ännu så mycket att göra på jämställdhetens område.

Nejsägarna

Alliansen har radat upp nio punkter över vad de inte kommer att göra om de vinner valet:
Inte höja skatten för vanliga löntagare.

Inte utfärda ofinansierade vallöften.

Inte göra det dyrare att anställa unga.

Inte avskaffa rut och rot.

Inte återinföra fastighets- och förmögenhetsskatt.

Inte förtidsavveckla kärnkraften.

Inte införa kilometerskatt.

Inte kvotera föräldraförsäkringen.

Inte skjuta upp Förbifart Stockholm.

Så skönt att veta. Det gör alternativet så mycket klarare.

Och vad då inte avveckla kärnkraften i förtid. Det var ju i år den skulle vara avvecklad enligt 1980 års omröstning.

tisdag 4 maj 2010

Dyrtid tydligare för vissa

Många är nu upprörda över höjda skatter efter de rödgrönas budgetförslag. DN hade dock en intressant artikel häromsistens om en medelklassfamilj som hade fått flera tusen mer om året i sänkt skatt. De tillfrågades om vad de gjort med pengarna. De svarade dock att de inte märkt att de fått mer pengar.
En av orsakerna till detta torde vara att det mesta blivit dyrare. Matpriserna har gått upp, liksom hyror och el, avgifter hos läkare, luncher på stan m m. Så en medelklassfamilj kanske inte märker så mycket av skattesänkningarna.
De som märker något är däremot de som redan har det knapert och som inte fått någon del av Borgs skatteregn. Dvs sjuka, arbetslösa, pensionärer och ensamstående med barn. Det är dem som de rödgröna vill kompensera med sitt budgetförslag. Och det är på tiden.

Hur ska de ha det?

Är det inte konstigt? Först ropar Reinfeldt "skattechock" och "skattesmäll" när de rödgröna presenterat sitt budgetförslag. I nästa stund ondgör sig borgerliga ledarskribenter över att de rödgröna bara höjt skatterna med två miljarder och att de m a o köpt mycket av den borgerliga politiken. Hur ska de ha det?
Det borde vara ganska självklart att låta reformer ta tid, utreda och titta på konsekvenser. M a o motsatsen till hur alliansen arbetat. De har uppenbarligen bara räknat med en mandatperiod och kunde inte fort nog driva igenom sin grundpolitik: skattesänkningar i miljardklassen, försämrade trygghetssystem, försvagade fackföreningar, privatisering av den offentliga sektorn och utförsäljning av statliga företag (särskilt de lönsamma). Man kan förstå deras brådska. Opinionsmätningar ger vid handen att svenska folket på det stora hela inte köper den här typen av politik.

Städning usel affärsidé

I dagens Aftonblad skriver Maria de Rietz och Maria Rankka att arbetarrörelsen alltid missgynnat kvinnorna (tja med tanke på högerns traditioner hade vi väl knappt haft rösträtt) och hänvisar till att de rödgröna vill ta bort RUT-avdraget. Tuentals jobb försvinner menar de, om detta blir verklighet.
Men det måste väl vara en usel affärsidé om ett företag inte kan drivas utan subventioner. Varför ska just städning vara subventionerat? Uppenbarligen för att ingen vill betala vad det kostar. Sund företagsekonomi talar då för att detta inte är någon vidare bra företagsidé. Om man vill gynna kvinnliga branscher kan man ju lika gärna subventionera t ex frisörer med det resonemanget.
Det enda som möjligtvis borde subventioneras är byggande av hyresrätter. Här finns ett skriande behov där det är ett samhällsintresse att tillgodose detta med bra bostäder till överkomliga hyror.
Men det är också ett samhällsintresse att gynna småföretag. Ingen regering har lyckats med detta hittills vad det verkar. Kan man hoppas på de rödgröna i detta sammanhang?

söndag 2 maj 2010

Den fuskande alliansen

Alliansen blir alltmer desperat. Nu har några av stolpskotten i regeringen hittat på begreppet Tobleronepolitik för att misstänkliggöra Mona Sahlin för att inte kunna sköta statens finanser.
Nu ska ju inte hon bli finansminister för det första. Sen kan man fråga sig hur det överskott i finanserna som alliansen tog över har förvaltats av dem. Skattesänkningar var viktigare än att hålla igen när finanskrisen slog till. Nu lånar vi till skattesänkningar och budgeten har ett underskott på nästan 200 miljarder. Tur att vi inte är med i euron också, då hade vi legat riktigt illa till.
Fredrik Reinfeldt talar om fusk. Hur har han mage? Han inledde ju sin regeringsperiod med att avskeda ett antal ministrar för just fusk. Själv fick han inte avgå trots att han anlitat svart barnflicka och den lille Billström la sig sjuk så han slapp stå till svars för sitt TV-licensskolk. Men kvinnorna fick gå; Maria Borelius och Chiló.
Förhoppningsvis minns många denna fuskhärva varje gång alliansens desperata anti-Mona-kampanj drar igång.

Alliansens dilemma

Efter några dagars insupande av den annalkande våren kan man åter ta del av nyhetsflödet och glädja sig åt nyheten att de rödgröna drar ifrån i Sifos opinionsmätning.
Väljarna går inte längre på alliansens retorik. De har ju skapat ett dilemma åt sig själva genom att föra en för dem själva mycket lyckad politik. Det systemskifte som snabbt äger rum nu är ju precis vad de ville åstadkomma. Deras problem är dock att ur väljarnas synpunkt är den helt misslyckad. De har ju gjort precis motsatsen till vad de sagt att de ska göra. I längden går det inte att använda vänsterretorik och föra högerpolitik.