torsdag 17 augusti 2017

Låg lön leder till bidragsberoende

Nu är Björklund m fl igång igen och talar om att vi måste sänka lönerna. Inte för överbetalda direktörer gubevars, utan för dem som redan har låg lön.
Hans perspektiv är arbetsgivarens eller hur han tror arbetsgivare tänker. Här kan vi få billig arbetskraft och då kanske vi anställer någon eller några. Men svenska arbetsgivare är oftast intresserade av kompetent arbetskraft, dvs med allra minst gymnasieutbildning.
Sen visar han, och övriga allianspartners, att de inte har en aning om hur det är att ha låg lön. När pengarna är slut i slutet av månaden. Han verkar ha samma inställning som den förra folkpartistiska finansministern Ann Wibble, som tyckte alla skulle ha en årslön på banken.
Att få, som Björklund & co t o m kan tänka sig lagstifta om, en lön på 14-16 000 i månaden, är ju ett hån utan like. Kommer de någonsin att få någonstans att bo till att börja med. Inga hyresvärdar kommer att godkänna någon med så låg lön (och de ensamkommande har inga föräldrar att bo hos). Dessutom har ju alliansen sett till att man numera kan ta ut hur mycket som helst i andrahandshyra.
Och skulle man till nöds få ihop några stycken personer att tränga ihop sig någonstans, vad räcker denna lön i övrigt till? El? Mat? Kläder? Jobbresor? I själva verket är ju detta det bästa sättet att få personer att bli beroende av bidrag.
Hur verklighetsfrämmande får man bli som politiker?

måndag 14 augusti 2017

Rätt visa Putinintervjuerna

Det har kommit kritik mot att SVT visar Oliver Stones intervjuer med Vladimir Putin. I dagens Rapport var en SVT-journalist kritisk mot detta och menar att folk kommer att köpa Putins världsbild.
Det har jag svårt att tro. Så demoniserat som Ryssland och Putin är i svensk media (ofta med all rätt) är det intressant att få höra något från mannen själv.
Jag har sett de två första avsnitten och tycker nog att Stone är lite för devot mot Putin. Å andra sidan är han själv (Stone alltså) väldigt kritisk till utvecklingen i USA, så han verkar nästan njuta av att höra någon annan också kritisera utvecklingen.
Bert Sundström, SVTs Rysslandskorrespondent, kommenterade intervjuerna innan de sändes och lyfte just bristen på kritik från Stone. Men det vore bra om han fick återkomma efter programmen och berätta mer nyanserat om den ryska utvecklingen.
Men eftersom det så sällan visas någonting där Putin själv får berätta om Ryssland och hur han ser på vad som hänt där, är det ju spännande i sig.
Det som verkar uppta mest av Putins tankar är utvidgningen av Nato. Han ser ingen poäng med det. "Men vi måste svara", som han uttryckte det. Och det är det han gör i Östersjön nu, med sina överflygningar. Det verkar direkt kontraproduktivt av Sverige att ens överväga att gå med i Nato. Redan det pinsamma militära samarbetet, där Sverige ställer vårt land till förfogande för Nato-övningar ökar ju den ryska hotbilden mot Sverige.
Putin hade verkligen rätt i en sak: Natomedlemsländerna blir vasaller till USA. Varför ska Sverige försätta sig i den positionen?

tisdag 8 augusti 2017

Israel lämnar demokratin

Personligen tycker jag Israel sedan länge lämnat demokratin. Så länge den olagliga ockupationen pågår kan man inte kalla landet riktigt demokratiskt.
Men Israel och dess vänner hävdar ändå alltid desperat att Israel är den enda demokratin i Mellanösternregionen. Och för all del, i jämförelse med övriga länder där står sig Israel hyfsat.
Men det går utför. Nu vill premiärminister Netanyahu stänga nyhetsbyrån al Jaziras kontor i Jerusalem med motiveringen att de inte är opartiska, dvs okritiska till Israels agerande i olika frågor. En sådan åtgärd liknar alltför mycket vad president Erdogan håller på med i Turkiet. I en demokrati tillåts medier verka fritt, även om man inte håller med om vad de står för.
Nu börjar Israel tumma på denna grundläggande demokratiska princip (också). Det är dags att bli tydligare med vart Israel är på väg.
Dessutom verkar Netanyahu ha mycket gemensamt med sin kollega Jacob Zuma i Sydafrika. Båda är misstänkta för korruption. Sådana herrar måste bort från makten. Annars urholkas demokratin än mer.

fredag 4 augusti 2017

Missbruk av misstroendeförklaring

Oppositionen hotar med misstroendeförklaring om regeringen lägger fram sina förslag om höjda skatter. Vad är det för ny parlamentarisk idé? Misstroendeförklaring är ju en betydligt allvarligare åtgärd som främst handlar om ifall regeringen brutit någon konstitutionell regel.
Det normala för oppositionen är att ta ställning till regeringens förslag och antingen rösta för eller emot. Nu kommer dessa skatteförslag att ligga i höstbudgeten och praxis är att man röstar om budgeten i sin helhet. Men om man nu tycker att skattehöjningar är så makalöst fel så får man väl rösta emot hela budgeten. Det ger ju ändå samma effekt som en misstroendeförklaring. Regeringen får gå. Får man inte igenom sin budget i riksdagen är det så allvarligt att regeringen måste lämna.
Men då använder man i alla fall rätt metod. Misstroendeförklaring handlar om att regeringen eller enskilda statsråd misskött sig. Att man inte gillar regeringens politik är något helt annat.
Alliansen är ute och cyklar som vanligt.

Rörlig skolstart bäst

Nu flaggar utbildningsminister Gustav Fridolin för obligatorisk skolstart vid sex års ålder. Alla ska börja skolan då. Men hur är det med att ta hänsyn till enskilda elevers behov? Det här är ju bara ännu ett förslag för likriktning av barn trots allt tal om motsatsen.
Jag vet inte när de slutade med skolmognadsprov, men de fanns när jag började skolan i slutet på 50-talet. Då gjordes ett test med barnen för att se om de var redo att börja skolan vid sju års ålder.
En del var inte det och fick vänta ett år. Inget konstigt med det.
Det borde vara en självklarhet att invänta barns egen mognadsprocess. En del barn, särskilt flickor, skulle t o m kunna börja tidigare än sex år. Och en del skulle behöva vänta till åtta års ålder, särskilt om de har svårt att sitta still och koncentrera sig.
Ja, men barnen har sina kompisar från förskolan hävdas det då. Men i förskolan (eller dagis som vi sa tidigare) är ju barnen i olika åldrar. Det behöver inte vara någon stor sak om vuxna inte hela tiden tjatar om ålder. Vi är så åldersfixerade i det här landet.
Tänk om och inför rörlig skolstart istället. Det kanske alla skulle må bättre av.

tisdag 25 juli 2017

Infrastrukturministern måste gå

Hur är det möjligt att en minister inte känner till att den myndighet hon är ansvarig för är föremål för en särskild utredning? Särskilt som några av hennes regeringskollegor uppenbarligen är medvetna om det.
Det finns mycket att säga om Transportstyrelsens sätt att hantera IT-säkerheten. Men också hur regeringen har behandlat - eller inte behandlat - frågan.
Här finns ju uppenbara tjänstefel. Infrastrukturministerns statssekreterare lär ha känt till ärendet. Att inte tala med sin minister om detta verkar oerhört märkligt. Om han nu kände till det - han var för det mesta på resa om man ska se till skälet att han avgick: för många och dyra resor.
Märkligt är också att de ministrar som faktiskt kände till detta, Ygeman och Hultqvist, inte talar med sin kollega. Har de bara utgått från att hon visste?
Dessutom är det regeringssammanträde en gång i veckan, där regeringen väl talar om ärenden som är aktuella. Frågan verkar inte ha kommit upp där.
Och talar inte den ansvariga ministern med generaldirektören för den myndighet hon ansvarar för? Är rädslan så stor för ministerstyre så det råder ren beröringsskräck? Om inte annat måste väl regleringsbrevet (regeringens styrdokument för myndigheten som kommer varje årsskifte) följas upp.
Ansvar för detta haveri (statsministerns ord) måste utkrävas. Det minsta är att infrastrukturministern lämnar sin post. Det duger inte att skylla på sin personal att man inget visste, det är hennes jobb att veta sådana här saker. Med någon självbevarelsedrift avgår hon frivilligt, annars måste Löfven be henne gå.
Ur regeringens perspektiv är det också "lättast" att låta henne gå. Löfven tycker sig nog inte ha råd att avskeda inrikesminister Ygeman. Han är alltför viktig i andra frågor. Inte heller vill han bli av med Peter Hultqvist. Men någon måste bära hundhuvudet. Infrastrukturministern måste gå.

fredag 21 juli 2017

Allt genast är marknadens mantra

Läser att Telia får en vinst på "bara" 2,5 miljarder. Marknaden får spel. De hade ju väntat sig åtminstone lika mycket som förra året, nämligen en miljard mer.
Telias omedelbara reaktion blir att skära ned på personal (och konsulter). På börsens företag ses personal enbart som en kostnad. Det finns ingen insikt i att personal också står för kompetens som förvärvats under kanske lång tid i företaget.
Men numera är ju personal som allt annat - slit och släng. Så många som möjligt är visstidsanställda så de kan sparkas närsomhelst. Men med denna syn på personal - som verkar genomsyra hela arbetsmarknaden - så är det inte underligt att människor inte gör sitt bästa. Eller har kompetens till det.
Varför rasar en bro ihop i Ludvika? Kan man inte bygga broar längre? Eller är den femte underleverantören inte kapabel? Varför fungerar inte hissarna i nya station Odenplan? Är det en fråga om både kostnadsbesparingar och inkompetens? Hela Nya Karolinska verkar vara ett exempel på både korruption, bristande kompetens och brist på resurser. För att inte tala om den senaste skandalen på Transportstyrelsen. En inkompetens så stor att man inte tror sina ögon. En stor del av svenska försvaret utlokaliserat till Serbien!
Men grunden till allt detta ligger i att ingenting får kosta. Alltid största möjliga vinst. Kompetens är ointressant - alla kan ersättas. En syn som inte bara omfattar näringslivet utan också stat och kommun.
Telia kan inte vänta ett år på att öka sin vinst igen. Allt genast! Marknaden som den obönhörliga domaren vare sig det är privat eller statligt. Är det så vi vill ha det?